I en bransch som bygger på tuffa skift och ännu tuffare människor har Kailyn Braddock hittat sin egen väg – som hon målar, en lång natt i taget.
Kailyn, som bor i Maine, trivs bra i en värld som är osynlig för de flesta. Natt efter natt ger hon sig ut på vägarna, utrustad med ritningar, hinkvis med termoplastfärg och ett uppdrag som ska vara klart innan solen går upp. ”Jag är nattuggla”, berättar hon. ”Det är på natten jag jobbar som bäst.”
Färg, vägytor och en plats där hon hör hemma
För sju år sedan var Kailyn Braddock på jakt efter något nytt. Hon sökte jobb som målare på ett linjemålningsföretag där hennes kille och hans pappa jobbade. Under den första tiden ägnade hon sig åt att handmåla övergångsställen, pilar och stopplinjer, och fick lära sig allt om vatten- och oljebaserade färger innan hon gick vidare till termoplast.
”Jag saknar att måla”, säger hon. ”Jag målar fortfarande med termofärg, men det är inte lika vanligt. Vi jobbar fortfarande för hand, men med ett manuellt verktyg för linjemålning.”
Idag har hon en större roll, där insatserna är högre. På projekt med långa linjer åker Kailyn efter målningsbilen och skyddar de nydragna linjerna mot slirande trafik. Hon transporterar 20-kilossäckar med färgmaterial, håller maskinerna matade med färgpärlor och element och läser ritningar i farten.
”Det handlar mycket om att läsa ritningar, hålla i bandet och gå – man går väldigt mycket”, säger hon.
Styrka, intelligens och ögon i nacken
Det här är inget jobb för den som är nervöst lagd – eller i dålig fysisk form. Kailyns längd kan ibland göra det besvärligt att lyfta upp det tunga materialet på vägmarkeringsbilen, men det ingår i jobbet. Det gör också en ständigt närvarande medvetenhet om att en enda dålig bilförare kan förändra allt.
”Det gäller att ha ögon i nacken”, förklarar Kailyn. ”Jag har varit nära att bli påkörd flera gånger. Man måste också vara bra på att köra med släp och att backa. Det har hänt att jag har behövt backa två mil med släp på motorvägen.”
De långa arbetstimmarna, de sena nätterna och den fysiska pressen tog ut sin rätt 2024, då Kailyn fick diagnosen förmaksflimmer (AFib), vilket innebär att man har oregelbunden hjärtrytm. Efter ablationskirurgi med lungvensisolering i december hoppas hon på lugnare nätter framöver.
”Det här året har varit det tuffaste jag någonsin haft på jobbet”, säger hon. ”Jag ska anpassa mig och göra mitt bästa. Killarna hjälper mig alltid om det behövs. Jag är respekterad på jobbet.”
Vägarbete: vad jobbet faktiskt kräver
Kailyn Braddock vet av egen erfarenhet att det här inte är något lätt jobb. Det här är vad hon möter under varje skift, och vad som krävs för att hon ska komma säkert hem igen.
Trafiken upphör aldrig: ”Det är livsviktigt att ha ögon i nacken. Jag har varit nära att bli påkörd flera gånger.”
Tunga lyft, natt efter natt: Materialet kan väga över 20 kilo, och man måste lyfta flera pallar av det innan solen går upp.
Exakthet utan genvägar: ”Det handlar mycket om att läsa ritningar, hålla i bandet och gå – man går väldigt mycket.”
Uthållighet hela vägen: Man kan förvänta sig att jobba 12-timmarsnätter, 70-timmars veckor och perioder då utmattning inte är någon ursäkt.
Risker som inte får ignoreras: Att köra med släp och backa med det på motorvägen handlar inte bara om kunnighet – det handlar om överlevnad.
Verkligheten: Vägarbete är ett tufft hantverk som kräver skicklighet, uthållighet och vaksamhet under varje minut på jobbet.
Därför stannar hon kvar
För Kailyn Braddock är det här jobbet mer än bara ett lönearbete. Det handlar om yrkesstolthet – och frihet.
På frågan om vad hon älskar mest med sitt arbete svarar hon: ”Att jag får vara vild”. ”Jag behöver inte vara gullig. Jag kan svära och prata skit, och killarna dömer mig inte.”
Vägarbetet ger henne något man inte hittar i ett skrivbordsjobb: rörelse, utmaningar och en annan slags intelligens.
”Jag gillar inte att sitta still”, säger hon. ”På det här jobbet måste man använda hjärnan, från att räkna till att lösa problem snabbt. Varje natt är unik. Man måste anpassa sig till det som händer, vad det än är.”
Jobbet har också öppnat nya dörrar genom de färdigheter som Kailyn har skaffat sig där. ”Tack vare mitt jobb kunde jag lära mig att snickra, och nu hjälper jag min kille att bygga lador som extrajobb”, säger hon.
Hantverkarens nya ansikte
Än idag är kvinnor i minoritet på byggarbetsplatsen, men saker håller på att förändras. Kailyn Braddock arbetar för ett kvinnoägt företag, och har övertygat flera vänner om att också ge sig in i branschen.
Hennes råd till kvinnor som funderar på en karriär i byggbranschen: ”Tänk inte för mycket –gör det bara”.
”Gör det!”, säger hon. ”Du kommer att få lära dig så mycket om livet. Du blir stark mentalt och kan tjäna mycket pengar. Det kan verka skrämmande, men det är värt det.”
Kailyns berättelse är beviset: framtidens byggbransch är mer mångfaldig, verklig och driven av människor som är villiga att bygga på sitt eget sätt.
