Detroit har alltid legat i framkant när det gäller design. I stadens guldålder var det här som de stora revolutionerna inom såväl industriell konstruktion som materialdesign ägde rum. Nu, mitt i den högt lovordade återuppbyggnaden av staden, har Detroit återigen blivit känt för sina viktiga bidrag till designvärlden.
Som en del av Detroits utnämning till formgivningsstad av UNESCO arbetar stadens starka gemenskap av arkitekter, konstnärer och byggare tillsammans för att blåsa nytt liv i den kreativa verksamheten och i många av de spektakulära byggnader som skapades när industrin i området låg på topp. Det gör de med hjälp och stöd från Design Core Detroit, en organisation som drivs av Kiana Wenzell och Bonnie Fahoome och som använder designens språk för att bygga en mer kreativ stad.
Sammanför industri och kreativitet
”Design Core grundades 2011 av College for Creative Studies and Business Leaders of Michigan”, berättar Kiana Wenzell. Hon förklarar att gruppen hade identifierat design och andra kreativa branscher som centrala för att hjälpa Michigan att ta sig in på tio-i-topp-listan av amerikanska delstater.
Kiana förklarar att Design Cores uppdrag är att etablera staden som kreativ huvudstad med hjälp av tre huvudsakliga strategier: institutionen för företagsprogram, som erbjuder designers coachning och utbildning, Detroit Month of Design, som belyser stadens senaste verk och idéer, samt stadens utnämning till en av UNESCO:s formgivningsstäder.
”Med de här tre huvudstrategierna kan vi skapa hyperlokal påverkan med globalt inflytande för vår stad”, säger Kiana.
Bonnie Fahoome betonar vikten av gruppens samarbete med UNESCO. ”Som förvaltare av utmärkelsen av Detroit till formgivningsstad deltar vi i projekt som lyfter fram och stödjer arbete av bland annat arkitekter, som förstås jobbar med byggnader och anpassad återanvändning och sådant. Dessutom lyfter vi fram projekt som drivs av de lokala medborgarna – problemlösare, aktivister och ledare i samhället”, säger hon.
De här ledarna arbetar för att återerövra förlorade utrymmen i staden och göra dem till produktiva och levande platser. ”De förvaltar mark som är ledig eller underutnyttjad och använder den för syften som löser utmaningar i lokalområdet eller sociala problem i samhället”, säger Bonnie.
DDC stöder det här arbetet genom ett program som kallas Detroit City of Design Challenge.
Bygga en mer rättvis stad
Idén om inkluderande design är central för Detroit Design Cores uppdrag. ”Vi tror mycket starkt på inkluderande design, det vill säga verkligt autentiska byggnader och utrymmen som vi skapar tillsammans”, säger Bonnie Fahoome. ”Vi förespråkar en mycket delaktig och gemensam skapandeprocess.”
Gruppen har en guide för utvecklare som ska hjälpa dem att bygga för bästa tänkbara resultat och största möjliga inverkan på samhället i Detroit. Enligt Bonnie Fahoome syftar guiden till att beskriva en mer lyhörd, samhällsfokuserad strategi för att bygga upp staden på nytt.
”Man kan inte bara slå ner som en bomb i ett grannskap med sin projektidé och sedan undra varför den inte har tagits emot väl, eller varför den får effekter som ökar klyftorna eller förstör det samhälle som redan fanns där”, säger hon. ”Vår roll är inte att gå ut i de olika grannskapen och till exempel säga: ’så här tror vi att framtidens mobilitet ser ut’.”
Istället hjälper DDC till att stödja utvecklare medan de skapar projekt som svarar mot samhällets behov, till exempel ett bilverkstadskooperativ som för närvarande håller på att byggas.
”Vår metod för att hantera markanvändning och stadsutveckling är att fråga människorna som bor på platsen, eftersom ingen vet bättre än de vad som behövs och vad som kommer att fungera och varför det är viktigt för just deras samhälle”, säger Bonnie.
Kiana Wenzell berättar att en av de mest unika typerna av projekt som gruppen stöder är anpassade återanvändningsprojekt, som hjälper lokalsamhället att bevara älskade historiska byggnader och omforma dem till funktionella utrymmen.
”Jag skulle säga att vad den byggda miljön i Detroit beträffar är den största grejen just nu att blåsa nytt liv i den fantastiska infrastruktur som vi har kvar från 1920- och 1930-talen, när Detroit var mellanvästerns Paris”, säger hon. ”Ett av de största projekten är Book Depository-byggnaden, som nu är ett kontorshotell för människor som arbetar med mobilitet inom avancerad teknologi”, förklarar Kiana. ”Vi har också haft Detroit Fiber Club, där man omvandlade ett gammalt nunnekloster till ett konstnärskollektiv. Det skulle jag säga är det största som händer i Detroit just nu.”
Kiana Wenzell betonar att alla de här projekten måste vara förankrade i samhället. ”Design Core handlar om samarbete, så vi tror på tvärvetenskapliga team och att bygga upp designprojekt som omfattar lokalinvånare, politiker och andra företagsägare”, säger hon. ”City of Design handlar om utbyte – designutbyten med UNESCO:s övriga formgivningsstäder, där man samarbetar om projekt och delar med sig av sina metoder.”
En designfokuserad framtid
För såväl Bonnie Fahoome som Kiana Wenzell står inkluderande design i centrum för en vision om en bättre framtid för Detroit.
”Vi jobbar med stora saker”, säger Bonnie. ”Vi har tagit fram en mycket robust, inkluderande läroplan för design för att utbilda fler människor inom olika områden – fler ideella organisationer, fler samhällsledare, fler aktivister, fler kollektivdeltagare, fler lärare, fler administratörer och fler myndighetstjänstemän. Om alla utbildas i att använda den inkluderande designens verktyg och börjar förstå hur de kan få plats i verktygslådan för det dagliga arbetet, kommer resultatet av det arbetet att vara till för alla.”
Kiana instämmer. ”En sak som vi verkligen satsar på är vårt utbildningsprogram för inkluderande design”, säger hon. Programmet syftar till att hjälpa deltagarna att förstå sina egna identiteter och var dessa korsar andra teammedlemmars identiteter och erfarenheter.
”En annan sak är att vi helt enkelt fortsätter att bygga upp designmånaden Month of Design. Det samarbetet och tvärvetenskapliga arbetet är så viktigt för vår framtid, och det känns som om festivalen verkligen bidrar till det”, säger Kiana. ”Om tio år hoppas jag att inkluderande design är standard, att festivalen är en självklar plats för utbildning och affärsutveckling och att invånarna i Detroit – oavsett var de på sin yrkesbana de befinner sig – upplever att det finns en plats för dem att utöva design i staden. Om den genomsnittliga Detroit-invånaren om ett årtioende kan säga: ’Min livskvalitet är bättre idag än för tio år sedan’, då har vi lyckats.”
