Vad är urbanisering?
Över hela världen växer stadsområden snabbt i takt med att städernas ekonomiska förutsättningar förbättras. När utvecklingsländerna kommer ikapp i-länderna ekonomiskt kommer allt fler människor att gynnas, men den snabba urbaniseringen ökar samtidigt pressen på resurser som bostäder, infrastruktur, bekvämligheter och allmännytta.
Urbanisering beskrivs av Europeiska miljöbyrån (EEA) som ”ökningen av andelen människor som bor i städer” och den har gått allt snabbare de senaste åren. Utvecklingen av koncentrerade befolkningscentrum sträcker sig dock långt tillbaka i tiden.
För flera tusen år sedan i regionen Mesopotamien i dagens Irak fanns flera antika städer som alla sedan länge är borta. Andra städer i den antika världen, som Rom och Aten, var stora för sin tid men deras befolkningstillväxt gick relativt långsamt.
Under de senaste århundradena har det här förändrats. Ökad industriell aktivitet, och därmed större möjligheter till mer välbetalda jobb och högre levnadsstandard, har lett till att fler människor flyttar till städerna från landsbygden. I Storbritannien inträffade det här för 200 år sedan under den industriella revolutionen. På senare tid har länder som Indien och Kina bevittnat sådana befolkningsförändringar n’r deras ekonomier har blomstrat.
Hantera urbaniseringens inverkan på den byggda miljön
När den sköts väl har urbaniseringen en enorm potential. Men om den tillåts utvecklas för snabbt och okontrollerat kan det leda till stora problem.
Hur kan den byggda miljön svara på trenden med snabb urbanisering så att kritiska projekt kan fortsätta att levereras samtidigt som resurser och livskvalitet bibehålls och förbättras för alla? Kan digitalisering vara ett sätt för byggbranschen att leverera bättre och jämlikare stadsområden?
Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är en av urbaniseringens positiva effekter dess potential för att förbättra samhällets välbefinnande. Trots att omkring hälften av världens befolkning bor i städer menar UNDP att de genererar mer än 80 procent av den globala BNP:n. ”Städerna är också yngre”, säger organisationen, ”med fler unga och vuxna i arbetsför ålder, vilket gör dem till viktiga platser för att fånga upp den demografiska utdelningen.”
Men organisationen varnar också för de negativa effekterna av en snabb urbanisering. Nästan 40 procent av världens urbana expansion sker i slumområden, vilket ökar den ekonomiska ojämlikheten. Ordentlig planering är nödvändigt, säger UNDP, om samhällen ska kunna skyddas mot naturkatastrofers påverkan som stormar, cykloner och översvämningar. Urban infrastruktur är ett måste om en stad och dess invånare ska blomstra.
Vilka utmaningar och möjligheter medför den snabba urbaniseringen?
Planering förblir en nyckel till att skapa en stadsmiljö som gynnar alla. Enligt Zurich Information Group (ZIG) är ”myndigheternas oförmåga att tillhandahålla lämplig infrastruktur och offentliga tjänster kärnan i många av utmaningarna i utvecklingsländernas städer.” ZIG identifierar fyra områden som man måste ta hänsyn till inför framtida byggprojekt.
Först måste man förbättra infrastrukturen. Med tanke på att kvaliteten på en stads infrastruktur är central för invånarnas livskvalitet, ekonomiska möjligheter och känsla av social integration, menar ZIG att ”det finns ett växande behov av att förändra hur infrastrukturen planeras, levereras och hanteras när urbanisering, digitalisering och klimatförändringar påverkar världen i allt högre grad”.
Den andra frågan på ZIG:s lista är att skydda folkhälsan. ”När urbaniseringen går snabbt och oplanerat”, skriver de, ”kan en kombination av hög befolkningstäthet, en åldrande befolkning, fattigdom och brist på infrastruktur ha en negativ inverkan på folkhälsan, främst genom att främja förhållanden där smittsamma sjukdomar kan blomstra.”
För det tredje bör såväl lokala myndigheter som privat sektor prioritera att göra städerna mer motståndskraftiga mot extrema väderhändelser. Stadens infrastruktur och planeringen av den måste också bli smartare och mer hållbar. ”Det omfattar att integrera digital teknik med fysiska tillgångar och använda data för att se och förstå saker som tidigare var för stora eller sammankopplade för att kunna förstås”, säger ZIG.
Slutligen finns det ett behov av att minimera det som ZIG kallar för ”social instabilitet”. ”Till exempel kan en hög befolkningstäthet leda till fastighetsbubblor som gör vissa rika men lämnar andra utanför. Denna kombination, särskilt när den upplevs av stadsbefolkningar som bor relativt nära varandra, kan öka den sociala instabiliteten och destabilisera den utvidgade stadsekonomin”, skriver man.
Därför bör byggbranschen anamma digitala arbetsmetoder
Enligt World Economic Forum (WEF) måste byggbranschen ”omfamna digitaliseringen, upprätta nya arbetsmetoder och öka samarbetet med offentlig sektor” för att leverera bättre stadsmiljöer.
Sömlös kommunikation
Den snabba urbaniseringen ställer allt större krav på hur byggteam kommunicerar. Den byggda miljön har svarat genom att i högre utsträckning använda digitala – papperslösa – metoder för att leverera byggnader, från byggnadsinformationsmodellering (BIM) till designprogram som Bluebeam.
Även inom infrastruktur behöver man anamma 2000-talets digitala innovation, säger WEF. ”Det gäller såväl de projekt som byggs idag som befintlig infrastruktur som byggs ut, renoveras eller återanvänds för att möta nya behov eller omständigheter.”
Grönare, smartare byggnader
Urbaniseringen har fått många att tänka om kring hur byggnader för stora befolkningsområden levereras. En av de viktigaste effekterna har handlat om att utveckla och skapa hållbara byggnader.
En annan är de moderna byggmetoderna, där effektivitet och kvalitet kan förbättras genom fabriksmonterade byggnader som levereras till en plats redo att uppföras, tillsammans med lyckad hantering av processer och resurser för att minimera avfall.
På samma sätt är branschen alltmer inriktad på att möta kraven från tekniskt kunniga och klimatmedvetna invånare som vill ha byggnader som både är hållbart byggda och har en minimal inverkan på världen på omvärlden vid drift.
Gemensamma mål
Silotänkandet – ett välbekant problem för många i byggbranschen – måste också försvinna, menar WEF. ”Att främja en mer heltäckande, systematisk strategi för hållbar infrastruktur och att sätta digitaliseringen i arbete kräver en förändring av branschens arbetsmetoder och relationer som för samman viktiga intressenter i en gemensam strävan mot ett tydligt definierat resultat”, skriver man.
Att omvandla arbetssätten i en era av digitalt byggande och snabb urbanisering kommer inte att bli lätt, men övergången kommer att vara avgörande för branschens framtid. Att inte inse de negativa konsekvenserna av hur snabbt våra städer växer och inte vidta lämpliga åtgärder är en risk som vi inte har råd att ta.
