Så långt tillbaka som 1976 talade Darlene Septelka sig varm om fördelarna med byggbranschen för kvinnor. Som 23-årig ritare förklarade hon för en reporter från The Patriot Ledger i Massachusetts att byggbranschen låg ”vidöppen” för unga kvinnor.

”Jag skulle önska att ni betonade för tjejer på gymnasiet att de borde fundera på nya områden som ritning, ingenjörskonst och elektronik”, sa Darlene i artikeln, som hette Motivation Keeps Darlene Going in a Man’s World. ”Det finns massor av möjligheter, och många företag letar efter kvinnor att rekrytera.”

Sedan dess har det gått några decennier, och idag kan Darlene Septelka se tillbaka på över 50 år i branschen. Under sin karriär har hon jobbat som fältingenjör och byggingenjör över hela USA, och även utomlands som projektledare i bland annat Kina, Saudiarabien och Vietnam.

Hon är nu undervisande lektor vid College of Built Environments på University of Washington, där hon vägleder nästa generations byggexperter.

Darlenes resa har dock inte varit fri från utmaningar, särskilt inte i början. Men när hon blickar tillbaka ser hon en tillfredsställande karriär som har gett henne möjlighet att lyckas. Och när hon vänder blicken framåt noterar hon med glädje att allt fler kvinnor följer rådet hon gav 1976.

Darlene beskriver sin karriär som oerhört givande. ”Och jag fick göra det på en global nivå”, tillägger hon.

Utmaningen antagen

Enligt Darlene blev hon inte ”placerad i ett fack” under uppväxten. Hon hade sina dockor och barbies, men hennes pappa dumpade också en sandhög på bakgården där hon kunde bygga små städer. När det var dags att välja till gymnasiet tvekade Darlene inte en sekund på att söka till en ny yrkesskola och välja elektronik som huvudämne. En av hennes klasskamrater var dock lite mer tveksam. När hon berättade om sina planer vände sig en kille mot henne och sa: ”Det där är inte för tjejer”.

”Och jag minns hur jag satt där och tänkte: ’Va? Jag ska visa honom att han har fel’”, minns hon. ”Redan tidigt hade jag en envishet – ingen skulle stoppa mig, för jag höll inte med om att det fanns något visst spår som jag måste följa.”

Hon stötte senare på samma ”inte för tjejer”-attityd om och om igen hos sina manliga kollegor. På sitt första ritningsjobb såg Darlene hur män blev befordrade långt före henne. Senare, på ett annat jobb där hon var den enda kvinnan på byggarbetsplatsen, minns hon när hon skulle undersöka ett kärnkraftverks konstruktion. Hon gick ner i ett valv, och de manliga kollegorna spolade vatten över henne.

”De skrattade gott”, berättar hon. ”Och när jag kom upp började jag inte skrika och gapa. Jag höll bara huvudet högt och gick vidare.”

Den här överlevnadsstrategin – att fokusera på jobbet och hålla huvudet högt – fungerade bra för Darlene när hon stötte på olika störningsmoment på vägen. En annan sak som fungerade var att hitta allierade – kollegor och chefer som stöttade henne som mentorer och supportrar.

”Jag insåg att vissa människor kommer att heja på en, och att andra inte kommer att göra det”, säger Darlene.

När hon så småningom utvecklades i sin karriär och tog på sig mer seniora ledarroller dök de där störningsmomenten upp mer sällan – men de förekom fortfarande, särskilt när hon jobbade med projekt utomlands, i länder med mansdominerade kulturer. Men i grund och botten har Darlene behållit samma inställning som hon hade på högstadiet, när hennes klasskamrat sa: ”Det där är inte för tjejer”.

”Jag såg det som en utmaning att visa att vi visst klarar det”, säger Darlene om en upplevelse när hon jobbade i Saudiarabien och var tvungen att bära heltäckande kläder och huvudduk. ”Jag kanske inte höll med om allt som pågick där, men det var viktigt att visa att vi som kvinnor visst kan lyckas i ledande roller.”

Kommande utmaningar

På 1970-talet, när Darlene Septelka började jobba, arbetade bara 253000 kvinnor i byggbranschen, enligt U.S. Census. Idag uppskattar U.S. Bureau of Labor Statistics att de är närmare 1,2 miljoner.

Eftersom Darlene har jobbat i branschen och undervisat i byggledning vid flera universitet har hon själv blivit vittne till den här tillväxten. Ungefär 22% av de som läser byggledning vid University of Washington är kvinnor, säger hon. Darlene jobbar hårt för att få in kvinnor från branschen som gästföreläsare. Bara att få se kvinnliga lärare gör också skillnad.

”Det var en tjej som efter lektionen kom fram till mig och sa: ’Tack. Det var roligt att få lyssna på och se en kvinna, och höra dina berättelser’”, berättar Darlene. ”Det gjorde mig rörd.”

Enligt hennes erfarenhet söker sig fler kvinnor till påbyggnadsutbildningar i byggledning efter att ha tagit sin grundexamen i arkitektur, väg- och vattenbyggnad eller företagsekonomi. Enligt Darlene finns det fortfarande en del att göra på grundskole- och gymnasienivå för att motarbeta budskapet att kvinnor inte hör hemma i branschen. Och de kvinnor som söker sig till byggbranschen behöver vara medvetna om att det fortfarande finns utmaningar.

Men precis som hon sa till The Patriot Ledger 1976 finns det massor av möjligheter för kvinnor i branschen, särskilt nu när den brottas med en allt större brist på arbetskraft. Och nu mer än någonsin söker företagen kvinnor att rekrytera – och är villiga att ändra på saker för att de ska välkomnas. ”Oavsett om det handlar om mångfald i fråga om hudfärg eller kön, försöker branschen så gott den kan att ombilda sina företag och deras arbetskraft”, säger Darlene. ”De anstränger sig mer för att befordra kvinnor till de högre ledarrollerna.”