Ett före detta järnverk har blivit ett pittoreskt hotell i Philadelphia – kom och titta in.

Residence Inn-hotellet, som är en del av den nya Ironworks-byggnaden, ligger i gränslandet mellan modernitet och historia
Dela på facebook
Dela på linkedin
Dela på twitter
Dela på email

När man kör igenom Philadelphia-förorten Bala Cynwyd, där walesiska kväkare slog sig ner på 1680-talet, ser man tydliga bevis på ortens kommersiella och industriella rötter. Ett exempel på det industriella arvet är järnverket Pencoyd Ironworks, som sträckte sig utmed en och en halv kilometer av Schuylkill-floden och drevs som järn- och stålverk från 1852 fram till mitten av 1930-talet.

Företaget var en viktig aktör inom brobygge, och tillverkade hundratals brokonstruktioner över hela landet (och även internationellt), bland annat Elevated Loop i Chicago och ett flertal i Philadelphia. Företaget växte med åren och uppförde så småningom även andra byggnader längs floden. Pencoyd-bron byggdes som en expansion av Ironworks och knöt samman området med närliggande Manayunk. Bron renoverades nyligen efter att ha legat övergiven.

Trots sin imponerande tillväxt stängde Pencoyd Ironworks av sina ugnar under den stora depressionen, även om man tillfälligt öppnade igen under andra världskriget. Efter att en del av en motorväg hade byggts ovanför järnvägskorridoren låg marken här öde i flera decennier, ända tills en utvecklare med visioner började fundera på hur man skulle kunna återanvända den.

Utvecklingsprojektet leddes av Donna Galvin, grundare av Penn Group, och kallas idag Ironworks at Pencoyd Landing

Området var fullt av överblivna industribyggnader och tidigare exploaterad mark. ”Det var en industriell ödemark”, säger Donna. Det fanns dock en fördel med området: att det låg vid floden. ”Det verkade inte rimligt att en så fantastisk resurs i området bara skulle ligga här helt osynlig”, tillägger hon.

I början av 2000-talet köpte därför Penn Group fyra hektar av marken som hade tillhört Ironworks och började pussla ihop de olika bitarna. Man började med att renovera kontorsbyggnaden som hade inhyst Ironworks huvudkontor. Byggnaden var bara ett utbränt skal, men 2006 kunde Penn Group flytta sitt eget kontor dit. Det skulle dock dröja flera år innan de fick några grannar.

2015 började Penn Group, i samarbete med sin egen arkitekt Stephen Gibson, arbeta med ett projekt som skulle komma att bidra med ytterligare en komponent till förvandlingen av området: ett modernt sjuvåningshotell med 124 rum tillhörande hotellkedjan Residence Inn by Marriott. Företaget byggde också de två restaurangerna på Ironworks mark, och planerar ytterligare utveckling. Projektet tog hem förstapriset för urban design i The Architect’s Newspapers Best of Urban Design 2021.

Stilöverskridande

Residence Inn-hotellet, som är en del av den nya Ironworks-byggnaden, ligger i gränslandet mellan modernitet och historia.

Hotellet ligger på den plats där det tidigare fanns ett magasin med tre gigantiska traverser. Teamet bevarade den första traversen för att markera entrén till platsen.

”Det här enorma utomhusrummet ramar in förbindelsen med floden när människor kommer in genom tunneln”, säger Stephen Gibson, ”och den övergår också från motorvägens och godsjärnvägens regionala skala ner till fotgängarskala på Pencoyd Square intill floden. Genom selektiv rivning tog vi bort mitten av de två andra traverserna för att hotellet skulle kunna byggas därinne, och bevarade återigen de enorma fackverken för annan framtida användning.”

En utomhusveranda på hotellet.

Stålramen, som en gång var en del av fabriken, har en rostig patina som syns tydligt på utsidan av hotellet och fungerar som en historisk symbol för den en gång blomstrande industrin vid floden. Hotellet byggdes med betongblock och betongplattor, som är massiva och ljuddämpande och därmed idealiska för ett hotell.

”Det som är intressant med ett hotellprojekt är att utrymmet runt omkring är oerhört offentligt”, säger Stephen. ”Det skiljer sig från ett hyreshus – man går visserligen in i den privata sfären, men man vill att det ska finnas människor runt hotellet. Vi utnyttjar det och skapar ett vägskäl för människor – det var en aspekt som vi gillade.”

”Vi har en innergård för hotellets gäster med eldstad och grillbord. Regnträdgården används som avgränsning mellan hotellets utomhusutrymme och det offentliga utrymmet”, tillägger Stephen.

Återanvända stålbalkar från några av de gamla traverserna fungerar som bjälkar för bron över regnträdgården och balustraden längst upp på stödmuren. ”Vi tog också tillvara på skiffertakpannorna från det gamla pumphuset och använde dem som marktäckning i regnträdgården”, säger han.


MER PÅ BUILT:


”De utvändiga materialen visar skillnaden mellan å ena sidan det åldrade skalet i rostig, korrugerad plåt som bärgades från det gamla kranmagasinet, och å andra sidan de nya, släta porslinspanelerna i grått – varje material fungerar som en regnskyddsbeklädnad”, säger Stephen.

Interiören har en avsiktligt industriell känsla, även om det inte råder någon tvekan om att hotellet är modernt på alla tänkbara sätt.

”Vi jobbade för att knyta an till järnverket så lite som möjligt inuti byggnaden, där vi istället förlitade oss på varmt trä och färgrika textilier. Vi ville att det skulle kännas som en bekväm tillflyktsort inom ramen för de råa industrimaterial och utrymmen som omger byggnaden”, säger Stephen.

Gästerna kan sitta i moderna fåtöljer i eldstadsrummet, som har en murstock som går från golv till tak, och blicka ut över områdets historia från fönsterväggen på ena sidan.

”Såväl pool, gym som konferensrum är större än vad som är vanligt”, berättar Stephen. ”Vi var verkligen generösa med de här utrymmena, och resultatet märks på hur de används.”

Det finns två restauranger i Ironworks-byggnaden: Lark och The Landing Kitchen, med plats såväl ute som inne och en trädgårdsbar vid floden. Det finns till och med ett cykelskjul på hotellet, så att gästerna kan ge sig ut på den intilliggande leden. Faktum är att en rekreationsled på platsen ansluter till det regionala nätverket av vandringsleder.

Hotellets poolområde.

Resultatet är en urban oas. ”Vi ville göra det här till ett roligt, tillgängligt ställe att vara på intill floden”, säger Donna Galvin. ”Det kommer folk från staden och förorterna, och folk som kör eller cyklar. Det fungerar som vi hade hoppats, på så sätt att alla möjliga slags grupper samlas här.”

Penn Group har lett adaptiva återanvändningsprojekt förut. ”Vi började med byggnader inne i staden, samtliga historiska, från den viktorianska och förviktorianska tiden – de flesta var bostäder, men inte alla”, säger Donna. ”Som med de flesta byggnader, om man inte tänker göra dem likadana, betyder adaptiv återanvändning att man tar en gammal byggnad och istället för att riva den eller täcka över det historiska gör man förändringar som kan anpassas till modern tid. Med historiskt bevarande vill man att det ska se ut som det gjorde tidigare. Båda behövs. Det fina med gamla byggnader är att de kan leva vidare i olika skepnader.”

Projektet har varit en passion för företaget, som trivdes så mycket med själva byggprocessen att det kändes bitterljuvt att lämna över nycklarna när projektet stod klart i februari 2021. ”Jag älskar att folk får njuta av det. Varje dag använder olika grupper utrymmet på sitt eget sätt”, säger Stephen Gibson.

Donna Galvin håller med, och tillägger att företaget har lärt sig mycket av projektet och tänker fortsätta att bygga upp området. Så småningom kommer alla de olika delarna att knytas ihop – från lederna vid floden till kontoren, gymmet och lägenhetshusen längre uppför floden.

Bland de framtida möjligheterna finns ännu mer friluftsliv, till exempel pickleball-banor, fler restauranger och kanske till och med ett stödboende.

Helsingfors siktar mot framtidens transporter med Kronbroarna