Ny lagstiftning och en strävan efter en mer miljövänligt byggd miljö kommer att forma byggbranschens sätt att arbeta under de närmaste årtiondena.

Myndigheterna har satt upp höga mål för minskningen av koldioxidutsläppen fram till 2050, och med tanke på att byggbranschen idag står för 40 % av alla utsläpp av växthusgaser måste branschen agera fort. Projekten måste bli mer hållbara när det gäller anskaffning och användning av material, och i stort sett allt spill måste undvikas.

Med det här i åtanke har The B1M gjort en kort dokumentär – Så bygger vi 2030 – där omfattningen av de utmaningar som byggbranschen står inför beskrivs i detalj. The B1M, som är den videokanal för byggbranschen som har flest prenumeranter i världen, har även bjudit in tre branschexperter till ett virtuellt samtal om hur branschen kan anpassa sig till de förändringar som krävs.

Fred Mills, som är medgrundare och vd för The B1M, inledde diskussionen om innovation och hållbarhet.

Måste branschen börja fundera över de här frågorna nu direkt, eller kommer saker och ting att lösa sig med tiden?

Xavier De Kestelier, Head of Design Technology and Innovation på Hassell Studio: Covid-19 har bevisat att förändringar går att åstadkomma. Människor arbetar hemifrån på ett effektivt sätt. Så det går att göra stora förändringar av hur branschen arbetar, och med den inställningen kan vi göra skillnad. Pandemin har visat att vi är anpassningsbara, och med tanke på behovet av hållbarhet och att ta itu med klimatförändringarna kan vi åstadkomma vad som helst – eller hur? Vi måste alla ta en titt på oss själva, oavsett vilken yrkesroll vi har, och tro på att vi faktiskt kan åstadkomma en förändring.

Sarah Jolliffe, Company Energy Manager på BAM Nuttall: Vi har tillgång till vetenskap, bättre data och bättre övervakning som hjälper oss att förstå vad som händer runt omkring oss. Tack vare David Attenborough-effekten kan människor se vad som händer där ute. De förstår vad det är vi håller på att göra mot planeten. Om vi inte agerar inom det närmaste årtiondet kommer ingen av oss att ha något jobb kvar, och förmodligen inte ens någon existens. Jag vet att jag låter en aning alarmistisk. Men vi är inte särskilt bra på att tänka långsiktigt.

James Chambers, Regional Director UKI+ på Bluebeam: Pandemin har påskyndat vårt behov av att arbeta smartare, bättre och renare. Vi har tillgång till mer data nu. Vi vet att det kostar 10 % mindre att bygga grönt, att det går att driva en byggnad 8–10 % billigare över dess livstid. Siffrorna för koldioxidutsläpp är alarmerande, liksom statistiken att mellan 13 % och 15 % av materialet på en byggarbetsplats aldrig används och går direkt till deponi. Att arbeta mer hållbart, grönare, mer medvetet – det är sådant som inte längre bara är en trevlig bonus, det är en nödvändighet.

Filmen beskriver många av de utmaningar som branschen kommer att ställas inför under de närmaste tio åren. Men vilka av dem tror du är viktigast?

Xavier De Kestelier: Klimatförändringarna är den viktigaste utmaningen. Vi måste utbilda branschen i hur man använder andra material, eller material som vi inte använder så mycket längre – till exempel trä. Vi måste utbilda oss själva, och vi måste utbilda kunderna om fördelarna med material som trä. Vi behöver samla alla omkring oss och försäkra oss om att vi är på väg åt samma håll.

Sarah Jolliffe: Effektiviteten är också viktig. När det gäller tyngre saker, infrastruktur och liknande, är processerna smärtsamt långsamma. När de här projekten äntligen blir färdigbyggda kommer de att befinna sig i ett tekniskt dödläge. Ett större projekt hinner inte bli aktivt innan det är föråldrat. Vi måste titta på moderna byggmetoder, modulär konstruktion, bygghastighet, robotteknik och så vidare.

James Chambers: För mig handlar det om en kombination av hållbarhet och effektivitet. Folk pratar om behovet av digitalisering, men företagen spenderar fortfarande i genomsnitt tiotusentals kronor per år eller per projekt på att skriva ut tusentals pappersark. Hållbarhet och effektivitet är konkreta saker som händer just nu, framför ögonen på oss, och de borde också påverka oss alla.

I filmen från B1M talar man om att röra sig bort från konventionella material som stål och betong och mot alternativ som trä. Behöver vi en sådan övergång? Spelar det någon roll om vi bara håller oss till det som vi är vana vid?

James Chambers: Jag tror inte att det handlar om att vi ”rör oss bort från betong”. Jag tror att det mer handlar om att vi rör oss mot sätt att bygga bättre och mer hållbart, och med smartare material. Jag älskar trä, men materialen utvecklas även inom andra områden, till exempel mer porös betong som bidrar till att absorbera föroreningar. Vi kan nu bevisa hur träkonstruktioner, eller användning av de här bättre och mer avancerade materialen, ger en större reell investeringsavkastning och kommer att ha en större inverkan på såväl människors liv som på hållbarheten. Det handlar bara om att utbilda människor.

Xavier De Kestelier: Det handlar också om att ta bättre hand om de byggnader vi redan har. Att vara smartare när det gäller vilka material vi sätter in, och att kunna återanvända material från befintliga byggnader och eftermontera dem.

Sarah Jolliffe: Att utbilda branschen är det grundläggande. Vissa är ovilliga att förändras, men om vi kan se till att kommunicera med människor och verkligen anstränga oss för att få ut de här sakerna till dem så kommer det att hjälpa. Människor kan vara väldigt mottagliga för att göra saker på ett annat sätt om de får se att det fungerar – och är lönsamt, helt krasst. Pengarna är nämligen alltid elefanten i rummet i den här branschen. Men de måste inte överskugga allt. Människor kan övertalas.

Xavier De Kestelier: Vi begår ibland ett misstag genom att använda äldre material tillsammans med nyare teknik. Jag skulle vilja påstå att 3D-utskrift av betong inte är så bra. Betong är inte det bästa materialet att skriva ut med. Vi behöver titta på andra typer av material för utskrift, eftersom det inte är idealiskt. Materialet kan också påverkas av geografisk plats. På vissa ställen i världen fungerar inte alltid trä i praktiken, där kan andra material fungera bättre.

Sarah Jolliffe: Det handlar om tillämpning. Inom infrastruktur ligger mycket av materialet bara i marken, eller så kan det vara en bro. Vi kommer inte att se så många träbroar i samma skala som några av dem vi bygger. Volym är ett problem med betong. Vid utskrift i 3D kan man göra sig av med en stor del av massan, och vara mycket mer sparsam. På så sätt kan det bli billigare och mer effektivt. På andra ställen dyker det upp nya material, exempelvis kompositpolymerer som kan ersätta stål. Och vem vet vart grafen kommer att ta oss 2030? Vi lever definitivt i en spännande tid.

Filmen tar upp temat automatisering – som svar på en strävan efter effektivitet och en allvarlig kompetensklyfta. Tanken på automatisering är ett orosmoment för vissa – finns det anledning till oro?

James Chambers: Vi måste vända blicken utanför vår egen bransch för att se hur andra, till exempel inom flyg- och bilindustrin, har anammat robotteknik, automatisk snabbframställning av prototyper, massmontering och så vidare. Men det behövs fortfarande kompetens, och man måste utbilda människor på de här områdena. Jag tycker inte att vi ska vara rädda för automatisering. Jag tycker att vi ska titta bortom vår egen bransch och anamma det som kommer att bli en nödvändighet om vi ska kunna hantera de ständigt växande kraven på byggd miljö.

Xavier De Kestelier: Tillverkning utanför byggplatsen är något som definitivt kommer att öka. På själva byggarbetsplatsen kommer man visserligen att använda mer teknik som till exempel drönare, medan robotteknik är svårare. En fabrik är en kontrollerad miljö, medan en byggarbetsplats ständigt förändras, och det är något som robottekniken inte klarar så bra. Artificiell intelligens kan användas för att automatisera vissa processer, och kan skapa tusentals planritningar för ett bostadshus. Men som arkitekter och designers är det vår uppgift att komma på idéerna. Jag hoppas få mer tid att tänka och designa, istället för att bara rita.

Sarah Jolliffe: Jag var tidigare murare, och när jag kommer till en skola för att prata om byggande är ett av mina viktigaste budskap till eleverna att de ska vara flexibla och inte låsa sig vid vissa saker i en tidig ålder. De jobb som du bestämmer att du vill ha om fem eller tio år kommer inte att existera då. Automatiseringen kommer nog inte att göra människor arbetslösa, utan snarare leda till att de kan omplaceras och få intressantare uppgifter.

James Chambers: Ungdomarna som går ur skolan idag är digitalt förberedda. De utmaningar som de kommer att möta är inte nödvändigtvis de utmaningar som vi tror. Många, många ungdomar som går in i de här branscherna nu är redan så mycket bättre digitalt rustade för branschen än vad vi var. 

Vi talar om att byggarbetsplatserna kommer att vara papperslösa år 2030. Vilka är fördelarna med en papperslös byggarbetsplats? Och om det nu är så mycket bättre, varför är det inte redan normen?

James Chambers: Det handlar återigen om att utbilda de människor som jobbar på byggarbetsplatsen, de som tror att de måste ha en utskrift och som inte gillar att ta fram en iPad eller surfplatta. Det handlar om att bryta missuppfattningen att de bara kan bygga från en pappersritning, för att det är det enda de har lärt sig. Det handlar om att ändra den uppfattningen och lära människor att man inte behöver en utskriven ritning, för det finns så mycket att tjäna på det. Man får bättre byggnader. Man får samma tillgång till samma data så att man kan leva med den färdigbyggda tillgången under nästa generation.

Sarah Jolliffe: Vi har haft en del projektledare med stark vilja som verkligen har gått loss med det digitala. Samtidigt finns det vissa som måste kämpa bara för att få en iPad, för att man tror att det kostar pengar. Så det gäller att sluta prata om varför en iPad kostar pengar, och istället prata om vilka besparingar och effektivitetsvinster man kommer att göra. Utmaningen med att ändra invanda tankesätt finns kvar, och i viss mån handlar det om generationsklyftor. Men år 2030 kommer det förmodligen att vara normen.