Om man söker på aktuella trender på nätet, inom i stort sett vilken bransch som helst, finanstjänster, tillverkning, livsmedel, så hittar man opinionsbildare med fokus på teknisk disruption. Det är de förändringar som följer med tillämpningen av ny, i allmänhet digital, teknik.  

Om ditt företags verksamhet är inriktad på infrastrukturprojekt, kanske du undrar hur det kommer sig att vi fortfarande gör saker på samma sätt som för 30 år sedan. 

Arkitekter och ingenjörer drar nytta av den digitala designtekniken i så hög utsträckning att den är på väg att helt revolutionera de här yrkesgruppernas arbetssätt. Men inom infrastrukturentreprenaden har man envist stått emot förändringar. Införande av ny teknik inom konstruktion tar tid och är svårt. 

Att tekniktillämpningen går långsamt inom infrastrukturprojekt är ett faktum som har uppmärksammats av World Economic Forum, en global organisation som bildades 1971 för att främja samarbete mellan privat och offentlig sektor om några av världens största och svåraste problem. WEF:s årsmöte i Davos i Schweiz besöks av statschefer, företagsledare och kunskapsledare, vars uttalanden brukar få global uppmärksamhet.  

Ett av det här årets tillkännagivanden var att infrastrukturen världen över är ”en av marknadens minst digitalt transformerade sektorer”, och att den släpar efter andra branscher när det gäller innovation. 

Kunskapsledarna i Davos betraktar den digitala transformation som pågår i olika branscher som ”den fjärde industriella revolutionen”, och WEF har sedan 2018 brottats med frågan om varför infrastruktursektorn verkar ha hamnat på efterkälken. 

Upphandlingar hänger inte med 

WEF håller i flera tankesmedjor som kallas Global Future Councils. Enligt Joe Losavio, som ansvarar för WEF:s Global Future Council om infrastruktur och initiativet Infrastructure 4.0, har ett centralt hinder för tekniktillämpningen varit de ålderdomliga upphandlingsprocesser som används av intressenterna inom infrastruktur. ”Verktygen och processerna för upphandling har inte hållit jämna steg med utvecklingen av den teknik som nu utvärderas för tillämpning”, säger Joe.

”En del av det handlar om hur vi finansierar infrastruktur jämfört med hur vi finansierar teknik”, tillägger han. ”Tekniken är i allmänhet finansierad med eget kapital, medan infrastrukturen är lånefinansierad. Teknikfinansieringen har utvecklats snabbt, vilket lånefinansieringen för infrastruktur inte har.”

Joe Losavio skiljer mellan offentlig infrastruktur och byggnader. ”Arkitekter, ingenjörer och byggledare uppför en byggnad med en kund inom den privata sektorn i åtanke”, säger han. ”Konsumenten och slutanvändaren är ofta en och samma. Det stämmer inte nödvändigtvis för infrastrukturen, där den närmaste kunden är staten.” 

Eftersom upphandling av infrastruktur är förenat med stora ekonomiska risker har marknaden för större projekt inte varit lika mottaglig för teknisk disruption från nykomlingar som har varit fallet i andra branscher, till exempel finanstjänster. Upphandling av infrastruktur är en långdragen process som är avhängig av statlig finansiering, och inträdeshindren för innovativa uppstartsföretag är höga. 

Inom initiativet Industry 4.0 har man identifierat ett antal problem som står i vägen för såväl företagens som myndigheternas tillämpning av ny teknik, och en lista över dessa hinder håller på att sammanställas. ”Listan bygger på det arbete som vi tidigare har gjort med vårt Global Future Council om infrastruktur”, säger Joe.  

Uppmuntra disruption 

Joe Losavio är en teknokrat med högre utbildning inom internationella relationer. Han ingår som specialist i teamet för Internet of Things och stadsomvandling på WEF. 

I november 2019 publicerade WEF ett whitepaper kallat ”Transforming Infrastructure: Frameworks for Bringing the Fourth Industrial Revolution to Infrastructure”. Den viktigaste frågan var hur man kan uppmuntra teknisk disruption i infrastrukturens tomrum? Man frågade sig också hur den offentliga sektorn kan främja tekniska innovationer samtidigt som de immateriella rättigheterna skyddas. 

”Vi valde teknik inom infrastruktur som huvudsakligt intresseområde, och trodde att vi skulle undersöka hur man skapar en miljö som främjar innovation. Men det visade sig att det inte var själva innovationen som var problemet – problemet var tillämpningen av innovationerna. Vi samarbetade med Global Infrastructure Hub, som är G20:s kunskapsorgan för infrastruktur.” 

Group of Twenty, eller G20, är ett internationellt forum för regeringar och centralbankschefer från 19 länder plus EU. ”När G20 ska träffas och vill ha information om infrastruktur för att kunna utforma riktlinjer så ger de Global Infrastructure Hub i uppdrag att ta fram informationen åt dem”, säger Joe.

En viktig upptäckt har varit att upphandlingen inom infrastruktur har haft en oproportionerligt stor tonvikt på det som ska byggas, snarare än på det problem som projektet syftar till att lösa. 

”Traditionellt har vi sagt: ’Vi befinner oss på en halvö och utan för kusten ligger det en ö – bygg en bro åt mig, av tegelsten, som är si och så hög och lång’”, säger Joe. ”Vi vill uppmuntra upphandlingsmodeller som är mer resultatorienterade. Vi behöver en modell där man istället säger: ’Vi behöver ta oss från den här halvön till den där ön. Kom tillbaka med några idéer som bygger på en riktigt bra affärsstrategi.’”

Det finns formella modeller som uppmuntrar ett sådant resultatorienterat tänkande – att tänka på kostnaderna under hela projektets livscykel istället för bara i början, säger Joe. 

Riktlinjer och fallstudier 

Infrastructure 4.0-teamet arbetar med att räkna på hindren för tekniktillämpningen i infrastrukturprojekt, och med att ta fram högnivåmål för att ta sig över dem. Det är ett pågående arbete. 

”Vi jobbar också med att skapa ett fallstudiebibliotek”, säger Joe Losavio. ”Ett hinder som vi har upptäckt är att många känner att infrastrukturen är så stor, kostsam och politiskt och socialt känslig att de inte vill vara först med att prova något nytt. De vill istället se hur någon annan har gjort.” 

Fallstudiebiblioteket kommer att inhysas på Global Infrastructure Hub i Sydney i Australien, med ett satellitkontor i Toronto, Kanada. ”När vi har det på plats, och även våra riktlinjer, kommer vi att kunna samarbeta med intressenter från branschen och från myndigheter om att göra materialet relevant för dem”, säger Joe.

Vissa branscher är bättre på upphandling än andra. Innovativa idéer tenderar att filtreras över från yngre branscher – eller från branscher där det pågår disruption – till företag som arbetar mer gammalmodigt. Många företag har haft svårt att locka till sig nya talanger, som skulle kunna föra med sig ett nytt sätt att tänka. Den här trögheten påverkar hela branscher.

I vissa länder kan hindren vara lägre. ”Colombia är ett exempel på en marknad där både den offentliga och den privata sektorn har försökt att bli mer innovativa”, säger Joe Losavio. ”De har försökt att göra byggnadsinformationsmodellering (BIM) obligatorisk i de infrastrukturprojekt som de genomför. De är alltså relativt framåtsträvande.”  

Joe tar också upp det brittiska programmet Building Schools for the Future. ”En ny skola i London skulle ersätta två andra skolor. Man behövde bygga snabbt, och använda utrymmet på ett originellt sätt”, berättar han. ”Man lyckades hitta ett företag som använde ett tillverkat, laminerat trä som kunde monteras snabbt på plats. Med hjälp av den innovationen kunde man hålla sig inom tidsramarna. Det är ett jättebra exempel på hur en resultatorienterad upphandlingsprocess kan leda till tillämpning av ny teknik.” 

Nollställning av utvecklingen 

Joe Losavios team arbetade med den saudiska regeringen – Saudiarabien var ordförande för det senaste G20-mötet – eftersom man där är starkt fokuserad på att förbättra infrastrukturen. ”Det var i Davos 2020 som vi föreslog Infrastructure 4.0”, säger Joe. ”Initiativet var tänkt att lanseras i mars, men som allt annat som skulle ha lanserats i mars blev det uppskjutet. Faktum är att initiativets första workshop hölls alldeles nyligen, i oktober.” 

Joe noterar att pandemin har lett till en slags nollställning av hur världen ser på utveckling.   

”Infrastrukturen efter covid kommer att se annorlunda ut än den vi tidigare har byggt”, säger han, ”och det är just nu som vi behöver försöka förstå hur vi kan använda infrastruktur för att uppnå mer inkluderande och hållbara resultat efter covid.”