Den första fredagen i varje månad är betydelsefull för Parth Tikiwala. Det var den iallafall tidigare.
Det är nämligen den dagen som den amerikanska myndigheten för arbetsmarknadsstatistik, US Bureau of Labor Statistics, normalt släpper sin månatliga jobbrapport. Det är en viktig ekonomisk händelse som ger det kanske bästa måttet på den inhemska arbetsmarknadens hälsa. Alla som är intresserade av aktiemarknaden känner väl till den här rapporten, eftersom det är en av endast ett fåtal viktiga federala ekonomiska indikatorer som driver marknaden uppåt eller nedåt samt visar hur det står till med landets ekonomi.
Parth Tikiwala, som är nyanställd på Bluebeam som chef för myndighetsfrågor och akademiska frågor, är väl förtrogen med rapporten eftersom han under flera år var en av de personer som ansvarade för att sammanställa den.
För en högt uppsatt ekonom på BLS är fredagen då jobbrapporten kommer att likställa med Super Bowl. Men Parths inflytelserika arbete inom delstatsregeringen slutade inte där. Han kom så småningom att inneha flera andra betydelsefulla roller i Vita huset under flera presidenters mandatperioder.
Nu försöker han sig på den privata sektorn, i en bransch – byggbranschen – som han menar är av avgörande betydelse med tanke på de stora lagstiftade investeringar som görs för att förbättra USA:s infrastruktur under de kommande decennierna.
Built har pratat med Parth Tikiwala om hans tid i regeringen, hans roll på Bluebeam och vad han tycker om att göra på fritiden. Redigerade utdrag följer.
Hur kom det sig att du började arbeta i regeringen?
Jag är utbildad ekonom, och allt började med att min studierådgivare på college vidarebefordrade ett e-postmeddelande till mig om en möjlig anställning som ekonom på US Department of Labor. Det var mitt första jobb efter grundutbildningen, och jag hade tur som hittade något jag verkligen gillade inom ekonomi, men som också hade koppling till min uppväxt i Michigan. Som ekonom hade jag ansvar för delstatens sysselsättningsstatistik för Bureau of Labor Statistics. Därefter blev jag ansvarig för hela Mellanvästern-regionen.
När sedan olika möjligheter dök upp på BLS, hamnade jag på ett organiskt sätt i den roll som stod i centrum för den nationella arbetsmarknadsstatistiken – jobbsiffrorna som publiceras varje månad. Som ekonom var det spännande att arbeta med den nationella rapporten om arbetsmarknadsläget. Jag var en av de högst ansvariga för den rapporten under flera år.
Eftersom jag hade den rollen och hade kontakt med politiska ledare, som BLS-kommissionären och arbetsmarknadsministern, fick jag se med egna ögon hur man pratade om data utifrån det vi producerade på BLS: data, rapporter och indikatorer. Jag såg hur det faktiskt styrde och påverkade politiska beslut och den lagstiftning som presenterades.
Så småningom ledde det till ett spännande arbete i Vita huset, först i form av ett stipendium till USA:s Chief Information Officers kontor. Som stipendiat ledde jag införandet av landets första federala datastrategi någonsin. Och arbetet jag utförde tilltalade inte bara mig, utan även personer i ledande roller.
Jag hade turen att få federala roller som inte var politiska utnämningar, vilket gav mig möjlighet och flexibilitet att fortsätta arbetet som partioberoende. Det gav mig möjlighet att fortsätta arbeta i flera presidenters regeringar, samtidigt som jag kunde arbeta vidare med de initiativ som jag brann för. Det ena ledde till det andra, som man brukar säga, och jag var senast chef för teknologisk modernisering och datapolicy för Chief Information Officers kontor i Vita huset.
Varför är du på Bluebeam? Vad inspirerade dig att ta steget till privat sektor?
Jag märkte att jag började bli bekväm i min roll, vilket var en obekväm känsla. Jag behövde ta mig an nya utmaningar. Jag behövde göra en skarp gir, eftersom jag ville utforska den privata sektorn. Främst för att jag inte hade tagit språnget ännu, och ville gå in i en bransch som kunde lägga större tyngd på fördelarna med att sätta data och kunden i centrum för samtalet och bygga ut infrastrukturen med en överlappning av min expertis. Bluebeam uppfyller de här kraven och många fler.
Hur skulle du beskriva din roll för en Bluebeam-kund som inte är insatt i den viktiga skärningspunkten mellan bygg och förvaltning?
Det jag tror att de behöver veta är att regeringen alltid är inblandad i frågor som många människor kanske inte är medvetna om. Allt från en väg som ska asfalteras till vattnet som flödar ur en kran – det går alltid en röd tråd mellan olika myndigheter på lokal, delstatlig och federal nivå. Kunderna bör känna till att min roll är att knyta ihop hela den bilden, och hur Bluebeam faktiskt kan hjälpa dem bättre och mer effektivt med tanke på det.
Vilka typer av aktiviteter kommer du att ägna dina dagar och veckor åt i den här rollen?
Vi måste skapa en infrastruktur för Bluebeam som är extremt fokuserad på lagstiftningen på federal, delstatlig och lokal nivå, och hur den påverkar vår ställning på dessa områden. Vi är vid en tidpunkt som bara inträffar en gång under varje generation, där viktiga medel anslås för att i huvudsak återuppbygga landets kritiska infrastruktur. Det betyder att vi måste arbeta ännu mer med att gräva i detaljerna och ta reda på var Bluebeam finns, var Bluebeam kan vara till hjälp och var vi behöver prata med våra kunder – både befintliga och potentiella. För mig handlar det om att Bluebeam är en del av det här ögonblicket, den här berättelsen. Spännande tider ligger framför oss!
Kan du ge exempel på någon som har varit en förebild för ditt yrkesliv och varför?
Det finns många exempel. Den röda tråd som jag ser hos de personer som jag ser upp till och som jag har velat efterlikna är deras förmåga att kombinera passion och syfte med hårt arbete.
Detta såg jag tydligast hos Raoul Minetti som var ekonomiprofessor på min grundutbildning. Hans förmåga att konsekvent dyka upp, dag efter dag, hålla sig till ett tufft schema med undervisning, forskning, mentorskap för studenter (bland annat mig) och talaruppdrag, och ändå inte vackla när det gällde de mål han satte upp för sig själv – det var något som verkligen tilltalade mig. I dessa osäkra tider ser jag honom som en förebild när det gäller att pusha på och ta sig vidare till andra sidan, om man så säger.
Vad gör du när du inte jobbar? Vad har du för intressen utanför jobbet?
Mina två adopterade hundar håller mig verkligen sysselsatt hela dagarna. Men om jag ska nämna ett intresse som jag inte brukar prata om så ofta är det att jag samlar på vinylskivor. Jag har samlat i 25 år nu. Min samling har breddats lite när jag har provat mig fram genom olika genrer. Men eftersom jag växte upp i Michigan och nära Detroit ligger Motown mig varmt om hjärtat, och likaså jazzen. Att bo i Washington D.C. och i de stadsdelar där jazzen var så relevant – rent av en naturkraft – det är kärnan i min skivsamling. Jag ser till att komplettera och förfina samlingen när jag får chansen. Det håller mig sysselsatt på bästa sätt.
