I dagens klimatkänsliga tider har utmaningen att göra byggnader mer energieffektiva och mindre förorenande hamnat högst upp på samhällets agenda.
Vi vill framför allt att bostadshus ska vara varma på vintern och svala under de varmare månaderna – utan att skada miljön. Med tanke på de utmaningar som vårt klimat står inför har regeringar över hela världen infört tuffa mål för att minska koldioxidutsläppen. En del av den processen är eftermontering i syfte att uppgradera flera miljoner energiläckande hem.
Nybyggda bostäder har redan den senaste tekniken för att sänka energiförbrukningen och minska koldioxidutsläppen. Problemet är att vi inte bygger tillräckligt många nya bostäder.
Trots det finns det bevis som tyder på att vissa nya bostäder inte uppfyller miljömålen.
Uppgraderingar krävs
Ett annat problem är att många befintliga bostäder är gamla, och i vissa fall mycket gamla. Enligt brittiska House Builder’s Federation (HBF) har Storbritannien bland de äldsta bostäderna i Europa – 78 % av bostäderna har byggts före 1980, att jämföra med 61 % som är genomsnittet i EU. Mer än en tredjedel (38 %) av Storbritanniens bostadsbestånd byggdes före 1946, uppger HBF. EU-genomsnitt ligger på 18 %.
I både Storbritannien och EU finns det många äldre bostäder som kommer att behöva uppgraderas. Och det är ont om tid.
Forskning från National Housing Federation fann att bostäder i England 2021 släppte ut mer koldioxid än landets bilar på grund av en kombination av uppvärmning med gas och dålig isolering.
Politiker över hela regionen har försökt införa lagstiftning som kräver att gamla bostäder ska uppfylla en uppsättning minimikrav på effektivitet. Sådana förslag har dock mötts av hårt motstånd på grund av kostnaden.
I slutändan inser de flesta att vi behöver göra bostäder mer effektiva, både för husägarens och för miljöns skull.
Så vad är fördelarna med eftermontering? Vad innebär arbetet? Och hur mycket kostar det?
Fördelar med eftermontering
I Storbritannien visar LETI-guiden (Low Energy Transformation Initiative) hur man ”renoverar bostäder så att de blir framtidssäkra och stöder Storbritanniens netto-noll-mål”, och riktar sig till ”arkitekter, ingenjörer, lokala myndigheter, sociala hyresvärdar, energiproffs, entreprenörer och kunder som vill ha vägledning om bästa praxis för eftermontering”.
I LETI-guiden står att lägre energikostnader blir ett naturligt resultat om byggnader blir betydligt mer energieffektiva. En annan fördel är att underhållskostnaderna minskar. Och i takt med att byggnader använder mindre energi samt blir bekvämare och mer hållbara kommer de att få ett högre ekonomiskt värde.
Det finns andra följdeffekter. Enligt LETI kommer vi att se förbättrad produktivitet ”eftersom de boende bor i hälsosammare och bekvämare byggnader [samt] lägre hyresskulder och färre outhyrda perioder eftersom hyresgästerna får lägre hyra och trevligare byggnader”.
Det kommer också att finnas lägre kostnader relaterade till koldioxid som kostnader för kompensation, koldioxidskatter och koldioxidavskiljning ”eftersom energiförbrukning och toppbelastning har minskat”.
Sådana fördelar har identifierats av teknikkonsultföretaget Arup, som lyfter fram att i den brittiska staden Leeds samarbetade lokala myndigheter med privat sektor för att förbättra fastigheter från sitt eget bestånd av 55 000 bostäder, inklusive 115 höghus.
I den ekonomiskt utsatta stadsdelen Holbeck har 300 bostäder – 70 % privata hyresrätter, 20 % kommunala hyresrätter och 10 % bostadsrätter – uppgraderats ”genom att ha tätats mot fukt, isolerats med tak- och ytterväggsisolering och försetts med nya högeffektiva fönster och dörrar”, enligt Arup.
”De isolerade bostäderna är inte bara varmare och hälsosammare för de boende, de är också betydligt billigare i drift”, tillägger företaget.
Byggnadsstommen först
Center for Sustainable Energi (CSE) håller med om att det är bäst att börja med isolering, med ”en ’stomme-först-strategi’ som prioriterar reparationer, isolering, dragskydd och ventilation före mer spännande och dyra åtgärder som solpaneler och värmepumpar”.
Enligt CSE bör energibesparing följas av energieffektivitet och först därefter bör befintliga energikällor som gas ersättas med hållbara alternativ. CSE konstaterar att det är ”slöseri med pengar att installera en ny åtgärd om ditt hem inte kan hålla kvar värmen”.
Runt om i Europa pågår ett liknande arbete för att förbättra energieffektiviteten i bostäder och samtidigt uppfylla målen för koldioxidminskning.
Den europeiska gröna given har som mål att skapa världens första klimatneutrala kontinent, och en del av initiativet avser renovering av tiotals miljoner bostäder över hela Europa för att ta itu med hotet om energifattigdom och för att minska koldioxidutsläppen av byggnader.
En annan europeisk metod för eftermontering är Energiesprong (Energisprånget) i Nederländerna, som enligt Green Alliance har blivit en framgång. Den omfattar en ”hela huset”-modell för uppgradering, där man med hjälp av ny teknik skapar en bostad med netto-noll-energi i ett steg. Enligt Green Alliance har det också potential ”att nästan eliminera koldioxidutsläppen från 41 % av det brittiska bostadsbeståndet”.
Visa oss pengarna
Sådana insatser kostar oundvikligen pengar. Kostnaden för ”omfattande eftermontering” av ett genomsnittligt brittiskt hem uppgår sannolikt till cirka 69 000 pund, enligt en studie av forskare vid University of Nottingham. Denna siffra ligger långt över de flestas budget.
Följaktligen har den brittiska regeringen uppmanats att subventionera sådant arbete, och förespråkarna har lyft fram fördelarna: lägre energiräkningar för hushållen, tusentals nya jobb för att utföra det arbete som krävs och ökade skatteintäkter.
Kortsiktiga påfrestningar på de offentliga finanserna kan dock avskräcka politikerna, trots de långsiktiga fördelarna. Kostnadsfrågan irriterar inte bara Storbritannien. I Europa har det föreslagits att ett EU-omfattande eftermonteringsprogram skulle kunna kosta uppemot en biljon euro. Vissa, särskilt i Italien, protesterar mot utgifterna.
Samtidigt går arbetet med att uppgradera bostäder i Storbritannien och Europa plågsamt långsamt. Forskning visar att 210 000 bostäder i London måste renoveras årligen fram till 2030 om Storbritanniens huvudstad ska nå sitt netto-noll-mål, men det miljöinriktade Green Party beräknade att arbete hade utförts på färre än 5 000 bostäder.
Utmaningarna – pressen på regeringarnas förmåga att investera i eftermonteringsprogram, tillgången på material och att ha tillräckligt med kompetent personal för att utföra arbetet – är definitivt betydande. Men om vi ska kunna göra bostäder både mer effektiva och bättre för planeten måste vi hitta lösningar. Det finns inget alternativ.
Koldioxidproblematiken med kommersiella byggnader
Det är inte bara äldre bostadsfastigheter som behöver ses över för att göra dem mer energieffektiva och följa lagstiftningen som utformats för att drastiskt minska koldioxidutsläppen.
Medan nya kontorsbyggnader och andra kommersiella byggnader ofta skryter med termer som BREEAM Outstanding, LEED och NABERS, kan äldre byggnader i denna kategori ofta vara mycket energiineffektiva. Det gör livet obekvämt för både hyresgästerna och, genom utsläppen, för resten av världen.
Enligt UK Green Building Council (UKGBC) står kommersiella byggnader för närvarande för 23 % av koldioxidutsläppen från den byggda miljön i Storbritannien: ”Att säkerställa en byggd miljö med netto-noll-utsläpp i linje med Parisavtalet kan inte uppnås utan att ta itu med de operativa utsläpp som är förknippade med denna sektor.”
En UKGBC-studie visade att en så kallad ”lätt eftermontering” skulle kunna spara 15 % i operativ energianvändning, men att för att få en verklig effekt som leder till en energiminskning på 60–65 % krävs en ”omfattande eftermontering”.
Byggsystemen skulle behöva röra sig bort från fossila bränslen, menar UKGBC, men de varnade för att mer behövde göras för att landets kommersiella fastigheter skulle uppfylla de mål för bästa praxis 2035–2050 som finns i den brittiska standarden för netto-noll-byggnader.
”Förbättringar av klimatskalet är i allmänhet nödvändiga för att nå högre prestandanivåer. De åtgärderna kan dock ha en relativt hög inbyggd koldioxidpåverkan.”
”Uppgraderingar av själva konstruktionen bör därför planeras som en del av betydande renoverings- eller ombyggnadsstrategier – och först när byggnadskomponenter närmar sig slutet av sin livslängd – så att uppgraderingar bara medför en marginell kostnad och en marginell koldioxidpåverkan under hela livslängden”, enligt UKGBC.
Europa står inför en liknande fråga, och det nyligen antagna Direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), som fortfarande inte har godkänts av Europeiska rådet, syftar till att ta itu med det. Enligt direktivet måste EU-länderna renovera de 16 % lokaler (byggnader som inte är bostäder) med sämst prestanda senast 2030 och de sämst presterande 26 % till 2033, genom en serie minimikrav på energiprestanda.
Samtidigt syftar Europas gröna giv till att renovera både offentliga och privata byggnader för att minska koldioxidutsläppen till netto-noll senast 2050. Det kommer att bli dyrt. Den amerikanska investeringsbanken Morgan Stanley uppskattar att det kommer att behöva investeras hela 5 biljoner euro i renovering och andra insatser för att uppnå målet.
”För kommersiella fastigheter är ökad energieffektivitet, och därmed sänkta driftskostnader, ett avgörande steg i det långsiktiga värdeerbjudandet”, tillade banken.
Samtidigt kommer arbetet med eftermontering sannolikt att leda till ett ekonomiskt uppsving i sig. Den globala sektorn för energirenovering – i praktiken marknaden för produkter och tjänster som kan bidra till att förbättra hållbarheten och prestandan hos befintliga byggnader – förväntas växa med nästan 50 % fram till 2030, från 111 miljarder USD 2022 till 166 miljarder USD, enligt Coherent Market Insights.
Morgan Stanley sa att investerare ”som håller ögonen på långsiktiga renoveringsvinster kan hitta investeringslägen i tillverkningsföretag som skapar [sådana] energieffektiva material och produkter”.
