Illustration av Shannon Wright

Det var en solig dag sensommaren 2019 som det kom ett glädjande telefonsamtal till arkitektfirman Skidmore, Owings & Merrills (SOM) kontor i Chicago.  

Personen i luren bad att få prata med Tiara Hughes, Senior Urban Designer, som just då sprang mellan olika möten. När den som ringde blev kopplad till Tiara kunde den unga designern inte tro sina öron.  

”Personen i andra änden sa: ’Hej, jag ringer från borgmästare Lori Lightfoots kontor, och vi skulle vilja utnämna dig till Commission on Chicago Landmarks’”, minns Tiara. ”Jag svarade med att fråga om det var på riktigt, och be personen att upprepa sitt namn.”

Samtalet var definitivt på riktigt. Tiara, som vid det tillfället bara hade arbetat i tre år sedan hon tog sin arkitektexamen, hade blivit handplockad av Chicagos nyvalda borgmästare till ett uppdrag i en av stadens mest prestigefyllda nämnder. När hon fann sig igen tackade Tiara och tog emot uppdraget, och några månader senare var hon insvuren.  

Tiara Hughes – vars förnamn uttalas ”ti-ära” – är ett riktigt stjärnskott inom arkitekturen, trots att hon ännu inte hunnit fylla 30. Inte nog med att hon arbetar på SOM och sitter i Chicago Landmarks Commission – hon är också biträdande professor i arkitektur vid Illinois Institute of Technology, grundare och förvaltningschef för FIRST 500 (ett nationellt forskningsinitiativ som arbetar med att nedteckna afroamerikanska kvinnliga licensierade arkitekters historia och framgångar), fastighetsmäklare och styrelseledamot i National Organization of Minority Architects (NOMA).  

Tiara Hughes ambitioner inom arkitekturen sträcker sig mycket längre än till att få personliga utmärkelser eller rita de byggnader som utsmyckar Chicagos ständigt växande stadskärna och stadsdelar. Hon är en av flera inflytelserika personer som försöker omvandla arkitekturen till det bättre på en bred front.

Hon strävar efter att göra branschen mer tillgänglig för personer som hon. Svarta arkitekter utgör bara 2 % av alla licensierade arkitekter i USA, och svarta kvinnor bara 0,4 %. Tiaras mål är att inspirera fler svarta kvinnor att söka sig till yrket, samtidigt som hon vill att branschen ska växa på ett sådant sätt att den är representativ för de mångfacetterade samhällen som den arbetar för.   

En anspråkslös start  

För att förstå Tiaras mål måste man också förstå hennes bakgrund, som börjar i St. Louis innerstad.  

Tiara växte upp med en ensamstående förälder och gick på en grundskola där de flesta elever var svarta. I andra klass fick hon och hennes klasskamrater i uppgift att skapa ett konstverk för en insamling till skolan. Tiara blev inspirerad av de hem hon såg i olika tidningar, och när hon ritade av byggnaderna insåg hon att hon hade en naturlig fallenhet för uppgiften.  

Året därpå skulle skolan renoveras, och Tiara var fascinerad av att titta på byggjobbarna och försökte få en glimt av deras ritningar så ofta hon kunde. Vid det laget visste Tiara vad hon ville jobba med när hon blev äldre, men hon kunde inte uttrycka det i ord. När hon förklarade sin passion för en kvinna på skolan fick hon äntligen höra att den hade ett namn.  

”Hon sa: ’Ja, Tiara, det verkar som om du vill bli arkitekt’”, minns hon.  

Hon höll drömmen levande genom högstadiet, men skolan hade inga kurser eller andra resurser som kunde stötta hennes visioner. ”De flesta på min högstadieskola var svarta, och även om det fanns böcker i alla klassrum var det inte alla barn som hade några”, säger Tiara.  

När hon gick i åttonde klass frågade Tiara sin mamma om hon kunde få byta till en gymnasieskola som låg i ett annat distrikt. Mamman vände sig till skolstyrelsen och Tiara kom in på Kirkwood High School, som var en av de bästa allmänna skolorna i stadens västra förorter.  

Under de kommande fyra åren steg Tiara upp klockan fyra varje morgon, och satte sig på två bussar, ett tåg och till sist en skolbuss för att ta sig till Kirkwood. De andra pendlarna blev som en familj för henne.  

”Jag var den yngsta pendlaren, och om jag somnade sa de andra: ’vakna nu, lilla vän’”, säger hon.  

Hennes skola kunde erbjuda arkitektur som ämne, och där gjorde hon jättebra ifrån sig. Men det var inte en helt stressfri upplevelse. Även om skolan marknadsförde sig som integrerad kände sig de svarta eleverna ofta utstötta. Tiara minns att en grupp vita elever skrev rasistiska glåpord på skolbyggnadens vägg.  

Det fanns stora rasmotsättningar. Många av oss var rädda – vi ville ju bara ha en utbildning”, säger Tiara, som var den enda tjejen och den enda svarta eleven på alla sina arkitekturlektioner. ”Jag anade inte då att skoltiden faktiskt var en förberedelse för att arbeta i branschen, eftersom det inte finns många svarta kvinnor inom arkitekturen.”  

Kärleken mellan en morfar och hans barnbarn  

Efter gymnasiet började Tiara på arkitektprogrammet vid Drury University i Springfield, Missouri, men hon tyckte att det var svårt. Det blev hennes morfar, Alvin Douglas Harper, som kom till undsättning. Alvin var den mest inflytelserika personen i Tiaras liv under uppväxten. ”Han pushade mig att överträffa mina högsta drömmar”, säger hon.  

Tidigt under Tiaras universitetstid fick Alvin en cancerdiagnos. Läkarna gav honom tre till sex månader att leva. Men trots diagnosen gav han Tiara ett löfte.  

”Han lovade mig att han skulle finnas där när jag nådde mållinjen”, säger hon. ”Jag hade det jobbigt, men det löftet hjälpte mig att fokusera och sedan gick det jättebra i skolan.”  

Alvin levde sedan i tre år till. När Tiara kom hem efter att ha pluggat utomlands och inte kunde få mer studielån, och därför blev utan bostad under en hel termin, åkte han till banken varje månad för att skicka henne pengar till mat.  

”Han lät mig inte ge upp”, säger Tiara. ”En sådan kärlek hade jag i mitt liv. Även om jag var fattig så kände jag mig aldrig fattig.”

Ett av de sista samtalen hon hade med sin morfar minns hon än idag.

”Han sa: ’Tiara, jag har hållit mitt löfte. Nu vill jag att du gör någonting för mig’”, berättar hon. ”Han sa: ’Lova mig att du aldrig ger upp. Att du reser runt i världen så som du sa att vi skulle göra tillsammans, att du blir mentor för svarta tjejer som du själv, att du lever ut alla dina drömmar och lever livet till fullo som om jag vore där hos dig, för jag kommer alltid att finnas där och visa dig vägen.’”

Det lovade Tiara. Alvin gick bort två månader efter att hon hade tagit sin universitetsexamen.  

Ett löfte att hålla 

Tiara Hughes liv och prestationer är imponerande, men allt hon gör kan spåras tillbaka till hennes två viktigaste prioriteringar, som ingår i det löfte till morfadern som hon fortsätter att hålla.  

”För mig handlar livet om två saker: att hålla mitt löfte till honom, och att lämna arkitektbranschen i ett bättre skick än den var i när jag började”, säger Tiara.  

Tiara Hughes har stor betydelse för människorna i hennes närhet.  

Adam Semel, Managing Partner på SOM:s kontor i Chicago, säger att Tiara ”definitivt är ett stjärnskott” med ”aldrig sinande energi, kreativitet, entusiasm och båda fötterna på jorden – från det praktiska till det moraliska kommer hon med kreativa idéer och utmaningar för alla i sin omgivning.” Han tillägger att en av dem är mentor för den andra, men att han ”kommer inte att tala om vem som är vem”.  

Udo Anidobu läser just nu på arkitektprogrammet vid University of Illinois i Urbana-Champaign och träffade Tiara Hughes första gången när hon var mentor för honom på gymnasiet. Paret samarbetade i flera arkitekttävlingar och med Tiaras hjälp vann Udo en nationell designtävling.  

Idag håller de fortfarande kontakten, och Udo ser fortfarande upp till Tiara.  

”Hon är otrolig, och hennes sätt att föra sig när hon pratar om social rättvisa och jämlikhet är så elegant att jag måste skriva anteckningar”, säger Udo. ”Det är nervöst att behöva motivera varför man förtjänar lika möjligheter, varför man inte ska känna sig obekväm när man utvärderas, men hon hanterar det så bra och jag strävar efter att bli likadan.”  

Hur ser framtiden ut för Tiara Hughes?  

”Jag ser en gränslös framtid för Tiara som skulle kunna gå åt många olika håll”, säger Adam Semel. ”Min förhoppning är att hon kommer att fortsätta att förändra branschen och vårt företag – men i ärlighetens namn tror jag att hon skulle kunna göra precis vad hon vill.”  

För Tiara själv handlar alla framtidsambitioner fortfarande om samma sak: morfar.  

”Allt jag gör kretsar kring det löfte som jag gav till honom”, säger hon. ”Jag vill lämna branschen i ett bättre skick än jag fann den i, och det löftet tänker jag hålla.”  

Katie Morell är oberoende journalist och skrivarcoach i Bend, Oregon. Du kan läsa mer av henne på katiemorell.com.