Möt en 22-årig snickare som kämpar för att få in fler kvinnor i byggbranschen

Vid 22 års ålder har Abbey Agius redan etablerat en tillfredsställande karriär inom snickeri, och nu jobbar hon för att yrket ska bli mer tillgängligt för andra som hon.
Dela på facebook
Dela på linkedin
Dela på twitter
Dela på email

Under uppväxten brukade Abbey hjälpa sin pappa där hemma. Hon lödde rör och monterade gipsplattor med honom när de skötte om familjens hem. Hennes pappa var säljare till yrket, men hemma var han hantverkare. Och i ett hus fullt av döttrar var Abbey den som älskade arbetet. Det var så hon tidigt insåg att hon ville jobba i byggbranschen.

För att komma igång på vägen mot att uppnå målet gick Abbey på Sussex County Technical School i New Jersey. Från början gick hon på skolans svetsprogram, motiverad av sin kusin som jobbar som undervattenssvetsare. Abbey kom till sist fram till att svetsning inte var något för henne, men hennes intresse för hantverksyrket hade inte minskat.

Idag är Abbey Agius 22 år och inne på sitt femte år som lärling. Hon är medlem i Local 251, ett fackförbund som företräder golvläggare i hela atlantkustregionen, och jobbar på byggprojekt i flera delstater genom arbetsgivaren Re:Source New Jersey.

Även om det var männen i Abbeys familj som inspirerade henne att bli hantverkare är hon nu själv en förebild. Det är en roll som hon tar på stort allvar när det gäller den nya generationen unga kvinnor, av vilka många betraktar byggarbete som en gångbar och attraktiv karriär. Abbey sitter i styrgruppen för den lokala avdelningen av Sisters in the Brotherhood (SIB), en organisation inom United Brotherhood of Carpenters (UBC).

Som mentor rekryterar och hjälper Abbey unga kvinnor att hitta sin väg till hantverksyrket. Hon förstår vilken betydelse det har för tjejer att möta kvinnliga hantverkare. ”Det är verkligen coolt att se hur de yngre generationerna börjar förstå att vi hör hemma inom hantverksyrket och att det finns en plats för oss här”, säger Abbey. ”De ser att allt fler kvinnor söker sig till yrket och tänker: ’Tja, om de klarar allt det där, varför skulle inte jag göra det?’”

Lägga grunden

Trots att hon visste att hon ville jobba som hantverkare var Abbeys första jobb efter gymnasiet som servitris. Det var hennes mamma som drev henne tillbaka mot att påbörja en karriär. ”Du kan inte jobba som servitris för alltid”, sa hon.

Påverkad av sina positiva erfarenheter av att lära sig snickeri på Sussex County Tech började Abbey ringa runt till de olika fackförbunden för att se vilka möjligheter som fanns för en 17-åring som var intresserad av att snickra. Hon upptäckte snart Carpenters Apprentice Ready Program (CARP), ett åtta veckors förlärlingsprogram som är inriktat på att få in kvinnor och minoriteter i yrket.

Abbey tackar till stor del CARP och SIB för att hon har lyckats. ”När jag kom visste jag ingenting”, säger hon. ”De har verkligen hjälpt mig att komma dit jag ville.”

Livet på byggarbetsplatsen

Abbey älskar sitt jobb och känslan av prestation som följer med varje arbete. Att vara en förebild är ytterligare en bonus.

”Jag gillar att veta att jag faktiskt har skapat något”, säger hon. ”Jag tittar på byggnader och tänker: ’Det här har jag gjort.’ Det gör min familj stolt också. Jag pekar ut olika byggnader som jag har jobbat med för min syster, och nu tycker hon också om hantverk. När hon får barn kan hon säga: ’Det här jobbar din moster med.’”

Att jobba på byggarbetsplatser varje dag gör inte bara Abbey till en förebild som motiverar flickor och andra kvinnor att utforska arbetsmöjligheterna i byggbranschen. Det normaliserar kvinnor på byggarbetsplatsen för alla. ”Nu när allt fler kvinnor går med i fackförbunden blir killarna vana vid att se oss varje dag. De ser att vi jobbar lika hårt som de”, säger Abbey.

Även om det blir allt vanligare med kvinnor i byggbranschen har Abbeys närvaro fått vissa att höja på ögonbrynen. Hennes arbetskamrater har alltid varit välkomnande, men hon berättar att de ibland uttrycker oro över om hon fysiskt klarar vissa lyft eller att bära vissa saker. Som svar har Abbey ibland kastat ett par 30-kilossäckar med spackel på axlarna och sagt: ”Jag har ju sagt till er att jag kan lyfta det här. Så här mycket väger min systerdotter och henne kastar jag upp i luften.”

Abbey berättar om när hon tog emot sin första leverans: ”Lastbilschauffören körde fram och tog en enda titt på mig – han kunde inte förstå varför de hade skickat en tjej på en och femtio att flytta material som vägde 45 kilo. Jag minns hans min när han såg mig flytta pallarna ensam och att jag kunde lyfta saker som vägde lika mycket som jag själv.”

De här samtalen öppnar upp för bredare diskussioner om säkerhet på byggarbetsplatsen. ”Alla har sina begränsningar”, menar Abbey. ”Alla vet att även om du kan lyfta något, är det inte säkert att du borde göra det. Vissa killar bär ryggstöd för att klara arbetet. Ibland kräver ett lyft två personer. Alla vill komma hem med hälsan i behåll.”

Vägen framåt

Abbeys nästa mål är att bli förman och ansvara för ett eget arbetslag när hon är 25. Hon har sett några kvinnor som förmän på byggarbetsplatser, men hon har aldrig jobbat för en – ännu. Abbeys arbetsgivare har samma mål för henne och har redan skickat henne på en dagskurs som facket håller i för att utbilda förmän, berättar hon.

Abbeys andra mål under de närmaste åren är att ta sig an en ännu större roll inom SIB. Just nu hjälper hon till med att planera och delta i gruppens uppsökande verksamhet gentemot allmänheten, och har personligen fått in fem kvinnor i lärlingsprogram. Abbey berättar om vilken stor roll som SIB har spelat för hennes karriärutveckling. Organisationens stöd slutar inte vid att rekrytera fler kvinnor till yrkesutbildningar – SIB fortsätter att stödja kvinnornas utveckling under hela karriären.

”Alla vi ’systrar’ träffas en gång i kvartalet”, säger Abbey. ”Vi kollar att alla har det bra. Jag har telefonnumren till flera av tjejerna, så jag kan skicka ett meddelande och höra hur det går för dem. Vi håller kontakten för att se till att alla mår bra och berättar om vad som händer.”

Abbey Agius har åstadkommit mycket i sin unga karriär. När hon blir färdig som lärling kommer hon definitivt att sätta upp fler mål – både för sin egen karriärutveckling och för att öka antalet kvinnor i byggbranschen. ”Det är oerhört stärkande att se att man klarar av det här jobbet”, säger hon. ”Saker kommer alltid att behöva byggas, och byggbranschen är en jättebra plats för unga kvinnor.”

Läs fler inspirerande berättelser om kvinnor i byggbranschen.