För Ann McNeill, grundare och ordförande för National Association of Black Women in Construction (NABWIC), grundar sig allt i gemenskap. Sedan 1991 har NABWIC hjälpt svarta kvinnor att hitta en gemenskap i byggbranschen, som ibland kan vara ensam.

Ann, vars egen väg till byggbranschen var okonventionell, ville få kontakt med andra svarta kvinnor som kunde lyfta och uppmuntra varandra genom nätverkande, mentorskap och program som var utformade för att väcka deltagarnas kärlek till byggvärlden.

Från hobby till yrke

Ann McNeill inledde sin karriär som kontorsarbetare långt bort från byggvärlden. ”Jag har en kandidatexamen i redovisning och en magisterexamen i ekonomi”, berättar hon. ”Efter universitetet var det egentligen först när jag och min man köpte vårt första hus som jag började lära mig något om att bygga.”

Ann och hennes man fick snabbt blodad tand när det gällde byggandet, och det var en erfarenhet som fick dem att börja investera i fastigheter. ”Vi köpte huset tvärs över gatan, sedan köpte vi ett längre ner på gatan, och på väldigt kort tid var vi plötsligt ägare till tre eller fyra hus på samma gata.”

Eftersom de nyinköpta fastigheterna alla var i behov av renovering började Ann och hennes man med att lära sig grunderna. ”Vi började gå till biblioteket för att lära oss mer”, säger hon. ”Och ju mer vi höll på med att göra renoveringar själva, desto mer insåg vi hur mycket pengar vi sparade.”

Ann Mc Neills passion för att göra smarta ekonomiska val ledde henne snabbt vidare till att fördjupa sig i byggvärlden. En dag sa hennes man att om han fick börja om så skulle han ha utbildat sig till hantverkare.

”Vi hade fått lära oss att man ska studera för att skaffa sig en bra utbildning och sedan ett bra jobb i företagsvärlden”, säger Ann. ”Men många av de hantverkare som vi träffade hade hoppat av universitetet, eller aldrig läst vidare. Kanske hade de inte ens gått färdigt gymnasiet. Sedan skaffade de sig ett hantverk, och kunde debitera oss mer per timme än vad vi själva tjänade på en hel dag.”

Ann tog sin man på orden och beslutade sig för att själv skaffa sig en ny utbildning. Hon gick i yrkesskola för att lära sig bygga från grunden. Sedan jobbade hon på ett stort entreprenörsföretag innan hon startade en egen liten rörelse. ”Under min uppväxt hade min pappa eget företag, och han lärde mig att köra tung utrustning och alla möjliga andra saker”, berättar Ann. ”Så det var inget konstigt. Det var bara ännu en sak att lära sig. Jag såg det aldrig som något som var manligt eller kvinnligt. Jag såg det inte på det sättet eftersom jag inte var uppfostrad så.”

Skapa en gemenskap

Trots sin egen ovilja att begränsa sig till kategorier som etnicitet eller kön, började Ann medan hon utvecklades i sin karriär lägga märke till hur ovanlig hennes närvaro i byggbranschen faktiskt var.

”När jag började resa gick det upp för mig att jag inte såg särskilt många svarta kvinnor, kvinnor som såg ut som jag, i de olika grupperna inom branschen”, säger Ann. ”Jag var involverad i alla vita byggorganisationer som fanns. ABC, AGC, Women in Construction – allt. Jag var medlem i varenda organisation. Och jag noterade alltid att det bara fanns en enda svart kvinna bland medlemmarna, och så jag.

RELATERAT:

Det var den här känslan av att själv vara ett undantag som fick Ann att börja planera för att sammanföra andra svarta kvinnor som hon mötte på sina resor, och bygga system för uppmuntran och stöd. ”Jag började inse att, vänta lite – vad händer om jag helt enkelt börjar äta lunch?” säger Ann. ”Jag skulle kunna ordna något, och bara försöka få alla att äta lunch tillsammans.”

Ann bjöd in tio kvinnor att äta lunch på hennes kontor, där de kunde diskutera läget i branschen. Den enkla gesten ledde till en nästan omedelbar tillväxt för NABWIC. ”Det ena ledde till det andra, som ledde till det tredje och sedan det fjärde”, säger Ann. ”Och nu har vi gått från att vara tio kvinnor som äter lunch tillsammans till att hålla möten i femton städer över hela landet.”

Kontakter leder till avtal

När hon grundade NABWIC var Ann McNeills huvudsakliga mål att skapa ett utrymme för att främja samtal liknande det som hon deltog i på den där första lunchen för många år sedan.

”Min önskan är att det ska finnas en plats där svarta kvinnor kan knyta an till varandra inom fyra olika områden”, säger Ann. ”Först och främst, utbildning. Vi besöker skolor och håller branschdagar, ordnar mentorprogram för svarta tjejer, deltar i STEM-program och håller i andra aktiviteter för att sammanföra människor. Den andra pelaren är svara kvinnor som styr någon form av upphandling inom den privata sektorn. Den tredje är svarta kvinnor inom den offentliga sektorn. Alltså svarta i kommittéer på lokal, kommunal och delstatlig nivå, svarta kvinnor i kongressen – de svarta kvinnor som styr upphandlingar inom olika offentliga organ i hela USA. Den fjärde pelaren utgörs av oss som är företagare eller hantverkare.”

Genom att fokusera på en så stor mängd specialiteter och bilda strategiska samarbeten med andra organisationer menar Ann att NABWIC:s medlemmar kan bli starkare tillsammans. ”I grund och botten handlar det om att knyta kontakter mellan de stora ingenjörsfirmorna, entreprenörerna, våra medlemmar och våra kunder”, säger hon.

Uppmuntra entreprenörskap

Även om NABWIC satsar på att ge stöd till svarta kvinnors yrkesutveckling på de högsta nivåerna inom byggande och stadsplanering, förklarar Ann att organisationen också fokuserar på att hjälpa de som ännu inte har hittat sin väg till framgång att komma igång.

”Det handlar också om att skapa en pipeline för folk som aldrig har läst på universitetet eller gymnasiet”, säger Ann. ”Man kan försörja sig bra på att jobba som hantverkare. Man kan vara hantverkare och man kan starta eget företag, men man behöver mentalt stöd. Det gäller att vara envis, att tro på sig själv, att ha en dröm – genom att ta sin fantasi och en rad andra principer och blanda dem kan man lyckas.” Ann menar att NABWIC hjälper till att lyfta unga, svarta kvinnor genom att ge dem alternativa vägar till framgång.

Enligt Ann ligger nyckeln till att uppmuntra fler svarta kvinnor att söka sig till byggbranschen i att bygga relationer.

”Kontakter blir till avtal på alla nivåer”, säger hon. ”När vi har avtal, när våra medlemmar har avtal, anställer de sina vänner och familjemedlemmar. Om vi inte har några avtal spelar det ingen roll vilken typ av pipeline som finns, det spelar ingen roll om det finns ett mentorprogram – ingenting av det betyder något alls om medlemmarna inte har arbete. Vi skapar en miljö där det går att bygga sådana relationer.”