Klimatkrisen förvärras av många faktorer, inte minst den ökande urbaniseringen och konsekvenserna av växande städer.
En metod för att minska effekterna av stigande temperaturer är att skapa ”gröna korridorer”, som enligt förespråkarna både kan kyla ner gator och stadsdelar och förbättra luftkvaliteten.
Vad är gröna korridorer? Hur fungerar de? Vilka är fördelarna med dem? Och vilka utmaningar står de inför?
En växande stadsbefolkning
Mer än hälften av världens befolkning bor idag i städer, en siffra som förväntas stiga till nästan 70 % till 2050. Enligt FN ökade världens stadsbefolkning från 751 miljoner 1950 till 4,2 miljarder 2018, det senaste året för vilket data finns tillgängliga.
Städerna kommer att växa sig allt större, och behovet av att minska deras bidrag till klimatkrisen har blivit en angelägen fråga för såväl forskargemenskapen som intressenter inom den byggda miljön.
Med stigande globala temperaturer och allt vanligare värmeböljor blir städerna allt oftare fokuspunkter för värmeproduktion.
I många fall förvandlar värmeproduktionen vissa stadsdelar till något som kallas ”värmeöar” – områden i en stad som på grund av befolkningsaktivitet och en koncentration av vägar, byggnader och infrastruktur genererar högre temperaturer än den omgivande landsbygden.
Enligt USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) kan värmeöar bildas under en rad olika förhållanden, ”på dagen såväl som på natten, i små och stora städer, i förortsområden, i nordliga och sydliga klimat samt under alla årstider”.
Fördelarna med gröna korridorer
För att hantera den här oroande situationen undersöker planerare, utvecklare, arkitekter och lokala samhällen fördelarna med ”gröna korridorer” – vägsträckor eller annan mark som löper genom en stadsmiljö och där man har planterat träd och andra växter för att ge skugga och förbättrad luftkvalitet.
Enligt miljöorganisationen Natural Walking Cities kan plantering av träd och annan växtlighet i stadsmiljö förbättra luftkvaliteten inom en radie av 30 meter, eftersom grönskan absorberar och skapar barriärer mot partiklar från luftföroreningar som genereras av olika mänskliga aktiviteter.
Den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA påpekar att träd och växtlighet, förutom att förbättra luftkvaliteten, kan kyla ner den omgivande luften genom avdunstning och transpiration. Det senare är en process där växter absorberar vatten genom sina rötter och sedan kyler sin omgivning genom att släppa ut vattenånga i luften genom sina blad.
”Träd och vegetation ger också svalka genom avdunstning av nederbörd som samlas på blad och jord. Forskning visar att urbana skogar har temperaturer som i genomsnitt är 16 °C lägre än i stadsområden utan skog”, tillägger EPA.
Erfarenhet från Medellín
Städer runt om i världen har under flera år infört gröna korridorer för att motverka de stigande stadstemperaturerna. 2016 startade Medellin, Colombias näst största stad, ett program för att leverera 30 sådana korridorer – som kallas ”corredores verdes” – och har hittills planterat nästan 1 miljon träd och mer än 2,5 miljoner växter.
Kapitalkostnaden för projektet uppgick till 16,3 miljoner dollar (172 miljoner kronor). Ytterligare 625 000 dollar (6,6 miljoner kronor) läggs varje år på underhåll för att hålla träden och växterna i gott skick. Det låter som mycket, men det blir cirka 6,50 dollar (knappt 70 kronor) per invånare i staden. Fördelen har varit en betydande minskning av stadens genomsnittliga lufttemperatur.
Singapore har också utvecklat ett nätverk av naturkorridorer, genom något som landets regering beskriver som vägar planterade med träd och buskar som replikerar den naturliga strukturen i en skog. Det här gynnar inte bara människor genom skuggning och kylning, utan skapar också tillflyktsorter och livsmiljöer för fåglar och insekter, vilket skyddar den biologiska mångfalden.
Andra städer har provat liknande metoder. Manhattan har sin ”Highline”, en tidigare upphöjd järnvägslinje som har omvandlats till en 2,4 km lång, linjär naturpark full av träd och växter, medan ett antal organisationer i centrala London har gått samman för att skapa vad de kallar Wild West End (WWE).
WWE strävar efter att genomföra program som ger människor större tillgång till naturen och uppmuntrar djurlivet i staden. Bland medlemmarna finns företag, sociala organisationer och lokala myndigheter, som ”kommer att identifiera luckor i centrala Londons gröna korridor och rikta in sig på projekt som kommer att stödja förbättrad anslutning till grönområden och möjligheter att ge Londonborna tillgång till naturen”, säger WWE.
Bemöta utmaningarna
Med tanke på städers ekonomiska värde är det enligt World Economic Forum (WEF) förnuftigt att framtidssäkra deras välstånd med hjälp av gröna metoder. I en rapport från WEF, BioDiverCities By 2030, skriver man att ”genom att mäta och lyfta fram naturens värde kan stadsplaneringen återspegla det verkliga värdet av naturbaserade stadslösningar”.
Vidare skriver man i rapporten att naturbaserade lösningar för urban infrastruktur ”kan ge 28 % högre värde än grå infrastrukturalternativ när det gäller positiva externa miljöeffekter och mer motståndskraftiga jobb, samtidigt som de kostar 50 % mindre, med dagens mått på ekonomisk kostnad”.
Det finns dock fortfarande utmaningar när man överväger att införa en strategi för gröna korridorer. Det handlar bland annat om att mobilisera den politiska vilja som krävs för att genomföra projekten, att finansiera dem och att få samhällets stöd.
Enligt B.Green, ett miljöinitiativ som samordnas av Helsingfors i Finland och Tallinn i Estland tillsammans med Stockholm Environment Institute Tallinn Center, kräver ”innovativa … gröna infrastrukturlösningar en avvikelse från traditionella arbetssätt”.
Samarbete är viktigt. Enighet mellan olika styrningsnivåer är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av grön infrastruktur, säger B.Green. ”Det finns därför ett behov av att ändra arbetsmetoder, processer och budgetflöden för att återspegla ett iterativt samarbete.”
Finansieringen är nästan alltid ett problem. Det tar flera år att utveckla projekt för grön infrastruktur, och ännu längre tid innan fördelarna realiseras. ”Det innebär att finansieringen av grön infrastruktur måste beaktas under olika faser av planeringen, från förstudie till genomförande”, säger B.Green, medan finansiärerna ”också bör överväga senare underhåll och övervakning av platsen, vilket kräver att finansiering frigörs från den privata sektorn.”
Stöd från samhället
Det finns också frågetecken kring allmänhetens acceptans när det gäller att lansera initiativ som gröna korridorer. De bästa planerna är när samhällets intressen ”i grunden införlivas i planeringsprocessen”, säger B.Green, som dock tillägger att samhällen ”sällan är involverade i en verklig samplanering av sådana insatser”.
Det här är knappast en idealisk situation, inte minst eftersom samhällena kan gynnas av projekten.
Men allt oftare ses gröna korridorer som viktiga komponenter i alla planer för att bromsa uppvärmningen av våra städer. Byggherrar, arkitekter, lokala myndigheter och beställare av projekt kan alla, när det är möjligt, bidra till att skapa naturområden som integreras i stadsmiljön och är tilltalande för de människor som kommer att använda dem varje dag.
Om strategier som de som används i Medellín och på andra håll fortsätter att erkännas och replikeras, och om dessa går hand i hand med andra åtgärder för att minska vår påverkan på den globala lufttemperaturen, kommer det inte bara att hjälpa stadsborna att hålla sig svala – det kan också gynna resten av planeten.
