Med oron kring klimatförändringarna i åtanke har den brittiska regeringen satsat stort på miljöåtgärder.
För tre år sedan stärkte man 2008 års Climate Change Act genom att sätta upp ett ambitiöst (eller närmast omöjligt, enligt vissa) mål om att uppnå nollutsläpp av koldioxid till 2050.
Till detta kan läggas att allt fler lokala myndigheter sätter upp sina egna utsläppsmål. Det är inte svårt att förstå varför pressen ökar på byggbranschen när det gäller att leverera en grön byggd miljö.
Enligt brittiska Green Building Council står Storbritanniens byggda miljö för närvarande för 40 % av koldioxidutsläppen runt om i landet.
Det här är inte något som branschen, eller samhället i stort, kan ignorera.
Vad alla vill se är byggnader som har så liten inverkan på omvärlden som möjligt, från material till byggprocesser, energiförbrukning vid drift, underhåll, renoveringar och eventuellt arbete med förändrad användning samt den slutliga rivningen.
Målet är att skapa byggnader som ligger så nära nollutsläpp som möjligt.
Vad är en nollutsläppsbyggnad?
Så vad är egentligen en nollutsläppsbyggnad?
Enligt World Green Building Council (WGBC) är en byggnad med nollutsläpp av koldioxid en byggnad som är ”mycket energieffektiv [och] som helt drivs med förnybara energikällor och kompensering på eller utanför platsen”.
WGBC har skapat ett ramverk som med organisationens egna ord ”utmanar företag, organisationer, städer, stater och regioner att uppnå nollutsläpp vid driften av alla tillgångar som står under deras direkta styrning till 2030, och förespråkar att alla byggnader ska ha driftsmässiga nollutsläpp till 2050”.
Man siktar på att maximera chanserna att hålla den globala uppvärmningen under två grader och minska driftsutsläppen från byggnader.
För en bransch som historiskt sett har haft svårt att ta itu med problemen kring såväl koldioxidutsläpp som energi- och driftseffektivitet är det här en stor uppgift.
Det finns betydande utmaningar, och dessa behöver uppmärksammas och hanteras. Även om ingen byggnad kan vara helt fri från utsläpp – det kommer alltid att förekomma utsläpp av koldioxid vid tillverkningen av material och produkter som används under byggprocessen – handlar det om att få ner dem till ett absolut minimum.
När en byggnad väl är i drift bör dess energianvändning minimeras så långt det är möjligt, helst genom ett allt mer avkarboniserat elnät. Det är helt klart mycket som står på spel.
För att främja debatten om hur man kan leverera en byggd miljö med nollutsläpp har Bluebeam tillsammans med tidningen Building hållit ett virtuellt rundabordssamtal för att diskutera frågan. Klicka här för att läsa hela artikeln.
Att möta utmaningarna
James Chambers, Regional Director UKI på programvaruföretaget Bluebeam, menade att efter att ha lagt så mycket energi och aktivitet på att leverera en byggnad kanske det är lite motsägelsefullt att sedan kalla den för en nollutsläppsbyggnad.
”Man behöver fundera noga på vilka metoder man använder för att uppföra byggnaden, och ställa sig frågan vad man har för målsättning.”
Men han kände sig säker på att den brittiska byggsektorn kunde svara på utmaningen. ”Mycket av det här påminner på ett märkligt sätt om det som Storbritannien gick igenom för över tio år sedan med kravet på att använda BIM. Till en början tvekade branschen lite inför att hoppa på det. Men så småningom fattade den, och det har påverkat leveranskedjorna och tredje part, leverantörerna, tekniken och lösningsleverantörerna.”
”Det är oerhört uppmuntrande att det här har hänt förut, och nu när det finns ett fastställt mål för 2050 kommer människor att bli mycket mer proaktiva kring det här.”
Försörjningskedjan är ett viktigt inslag, säger Craig Robertson, Head of Sustainability på arkitektfirman Allford Hall Monaghan Morris. För att kunna avgöra var koldioxiden finns är det viktigt att noggrant modellera – i ett tidigt skede i designprocessen – vad som ska ingå i en byggnad, säger han.
”Vi behöver få data från leveranskedjan, och vi måste kunna förhöra våra entreprenörer och deras leverantörskedjor för att säkerställa att vi får det som vi tror att vi kommer att få, eller som vi har räknat med. För om det ska förändras genom upphandlingsprocessen, måste vi kunna redogöra för det och få en löpande totalsumma så att vi kan anpassa designen på vägen.”
Driftsfrågor
De gröna målen tar inte slut när en byggnad är klar. Då är det dags att se över driften. För att kunna övervaka energianvändningen och därmed bedöma koldioxidutsläppen är det viktigt att kunna samla in data om vad som pågår i en byggnad när den väl används.
Rätt specifikationer för mätare och sensorer är avgörande, menar Kathryn Donald, Digital Design Leader för teknikkonsulten Max Fordham. Byggnader som är flexibla och svarar på invånarnas behov producerar mycket intressanta data, säger hon.
”Byggnaden kan anpassas efter alla dessa data, men man måste kunna samla in dem”, säger Kathryn. ”Att ha system på plats som kan kommunicera med varandra är mycket användbart. Man måste tänka framåt, så att tekniken – programvara, maskinvara och digitala plattformar – gör det man vill att den ska göra.”
Men Debbie Hobbs, Head of Sustainable Business för utvecklaren ISG, varnade för att data bara kan betyda någonting om utrustningen underhålls ordentligt. ”Efter att ha gjort tusentals energigranskningar kan jag inte nog betona hur många byggnader jag har besökt där utomhustemperaturen inte är kalibrerad. Reglertekniken fungerar inte om man inte underhåller den ordentligt.”
En annan faktor som bidrar till arbetet med nollutsläppsbyggnader finns på kundsidan. Roger Macklin, Technical Director på ingenjörsföretaget Hoare Lea, berättade om situationen i Australien. Där det finns ett miljöklassificeringssystem för byggnader enligt National Australian Built Environment Rating System.
”Skälet till att det var så framgångsrikt”, säger Roger, ”var framför allt att den största användaren av kontorslokaler där borta, som råkar vara den australiska regeringen, helt enkelt sa att de inte tänkte få nära en byggnad med ett betyg på mindre än fem stjärnor.”
Utvecklarna insåg att de skulle förlora mycket intäkter om de inte svarade på det här systemet, säger han. ”Om de stora hyresvärdarna [i Storbritannien] skulle säga att de inte tar sig an någon byggnad som har [ett dåligt] koldioxidbetyg, så skulle det påverka marknaden väsentligt. Det skulle helt enkelt inte finnas någon marknad för en byggnad som inte uppnår ett visst betyg.”
Koldioxidpass?
Roger Macklin föreslår också att det skulle kunna krävas att byggnader förses med något slags koldioxidpass eller certifikat, varigenom en byggnad skulle tvingas rapportera den energi som den förbrukar under hela sin livstid och därmed också den koldioxid som den förbrukar.
Något som mycket väl skulle kunna bli utlösande för nollutsläppsbyggnader är efterfrågan från personalen – särskilt de yngre, mer miljömedvetna anställda – som bara vill arbeta i byggnader som är bevisat energieffektiva.
”Att uppnå nollutsläpp för drift är mycket viktigt för många företag”, säger Alex Edmonds, Associate Director hos ingenjörskonsulten Robert Bird Group.
”Mycket aktivitet drivs av den inställningen, som tenderar att komma från de yngre personer som rör sig genom verksamheten. De vill se mer av den här typen av miljövänliga och hållbara funktioner i byggnader.”
Sista ordet fick Andrew Pratt, Director för teknikkonsulten WSP. ”När jag först kom till branschen för 20 år sedan fanns det minimalt med teknik. Vi hade ritbord, faxmaskiner, kopieringsapparater, kuvert och frankeringsmaskiner. Nu kan vi arbeta i en 3D-miljö online. Jag kan gå in på en webbplats, ta fram min BIM 360-modell och allt fungerar jättebra. Jag hoppas att varje ny teknik som vi lägger till blir ett extra vapen som kan användas för att bekämpa de koldioxidproblem vi har idag.”
