Sandbristen 2021: börjar världen få slut på sand?

I en rapport för två år sedan varnade FN om att världen måste agera nu för att upprätthålla sandresurserna, som redan är pressade av omfattande byggprogram. När byggandet nu fortsätter efter covid-19, kommer branschen att få brist på ett av de viktigaste byggmaterialen?
Share on facebook
Share on linkedin
Share on twitter
Share on email

Varje sommar fylls stränderna av fantasifulla barn som bygger sandslott, men sanden är också en grundläggande komponent i de vuxnas byggsektor. Som grund för några av branschens mest använda material – däribland betong, som är ett blandmaterial av sand och grus – är sand enligt FN också den volymmässigt näst största resursen efter vatten som utvinns och säljs.

Över hela världen ökar efterfrågan på nya bostäder, kommersiella lokaler, vägar och annan infrastruktur. Eftersom sand används i allt från cement till betong, byggnadsfundament och glastillverkning verkar det råda brist på sand.

Det är svårt att föreställa sig att sanden i världen skulle kunna ta slut. Tänk bara på Saharaöknen, som är hela 9,2 miljoner kvadratkilometer stor och nästan helt består av sand. Men sanden i Sahara och andra ökenområden lämpar sig inte för att bygga med.

Sandproduktionen övervakas inte, men det gör tillverkningen av betong och cement, och de som följer branschen kan med hjälp av produktionssiffrorna för dessa material uppskatta hur mycket sand som tas upp ur marken och av vem.

Varför är det brist på sand?

Kina, som stod för 32 % av den globala byggverksamheten 2020, tillverkar mer cement och betong – som båda kräver sand – än övriga världen tillsammans. En annan häpnadsväckande uppgift är att Kina sedan 2003 har gjutit mer betong vart tredje år än USA vad gjorde under hela 1900-talet.

Samtidigt är den globala efterfrågan på sand och grus enorm. Enligt FN:s beräkningar låg den 2019 på omkring 40–50 miljarder ton. Och även om covid-19-pandemin har fått förbrukningen att plana ut en aning det senaste året kommer siffran att stiga kraftigt nu när den globala ekonomiska aktiviteten återupptas. FN förutspår en ungefärlig tillväxt på 6 % per år.

Vad betyder den här tillväxten för sandbristen?

Sandförvaltning

Det ställs allt fler krav på ”sandförvaltning” för att skydda såväl sandförsörjningen som de lokala livsmiljöer som sanden utvinns ur. Joyce Msuya, som är chef för FN:s miljöprogram, inledde 2019 FN-rapporten ”Sand & Sustainability: Finding New Solutions for Environmental Governance of Global Sand Resources” med att konstatera att världen spenderar sin ”sandbudget” snabbare än den klarar att producera sand på ett ansvarsfullt sätt.

”Genom att förbättra förvaltningen av de globala sandresurserna kan vi bättre hantera den här viktiga resursen på ett hållbart sätt och verkligen visa att infrastruktur och natur kan gå hand i hand”, skriver hon i rapporten.

Sådana frågor har hög prioritet hos dagens politiska beslutsfattare som därför har efterlyst en bättre hantering av tillgångar och resurser – på samma sätt som när det gäller världens träreserver.

Enligt FN:s rapport borde världen ägna mycket större uppmärksamhet åt sandbristen. Internationella organ, lokala och nationella myndigheter, den privata sektorn och lokala samhällen uppmanas att alla göra sitt för att bevara sandbestånden. I rapporten föreslås också att standarder och bästa praxis ska stärkas för att ”hejda den oansvariga utvinningen”.

FN har dessutom uppmanat länder att investera i registrering och mätning av sandproduktionen, och samtidigt övervaka och planera utvinningen bättre. Till sist vill man se en bättre dialog mellan berörda parter för att skapa ”transparens och ansvarighet”.

Kan sanden ta slut?

Är det då möjligt för världen att få slut på sand? Enligt brittiska Mineral Products Association är svaret nej. MPA bekräftar argumenten i FN:s rapport från 2019, men betonar att den aktuella bristen inte handlar om att sanden ”tar slut”, utan är resultatet av en uppdämd efterfrågan efter covid-19 som långt överstiger den normala förbrukningstakten.

”Storbritannien har tack vare sin mångfaldiga geologi ett överflöd av mineralresurser”, säger Mark Russell, MPA:s verkställande direktör för planering och mineralresurser. ”Och det betyder att till skillnad från stål, trä och plast, som i huvudsak måste importeras, är vi i stort sett självförsörjande på högkvalitativ sand och grus, det vill säga de råvaror som betong, asfalt och många andra produkter tillverkas av.”

Mark hävdar att problemet ligger i att man inte tar hänsyn till hur mycket sandbristen kommer att påverka framtida byggande och ombyggnad. ”Kombinera det med de otympliga och underförsörjda systemen för att komma åt och hantera landets resurser – system som har försummats allt för länge och inte längre är ändamålsenliga – och krydda med en nypa ingripande, reflexmässig politik, så riskerar alltsammans att rasa samman”, tillägger han.

Så även om farhågorna om sandbrist under 2021 kanske är överdrivna, finns det alltså en berättigad oro över att tillgången på godkända mineraler minskar. Och det här händer just när den brittiska regeringen vill förbättra infrastrukturen, leverera mer bostäder och program för grön energi – som alla kräver hundratals miljoner ton mineralprodukter.

Långsiktig resursplanering

Bortsett från enstaka störningar menar Mark Russell att branschen ”gör ett enastående job” när det gäller att tillgodose materialbehovet. ”Men vi behöver akut en långsiktig plan och en översyn av systemet för att upprätthålla en tillgång på mineraler som kan möta efterfrågan, varav den största delen genereras av regeringen själv”, tillägger han.

Mark anser att det finns ett akut behov av att göra resursbedömningar och tillgångsrevisioner till ”en del av projektutvärderingen för alla större infrastruktur- och utvecklingsprojekt”.

”Det skulle ge en synlighet som ger branschen tid att planera för ersättningsreserver och ta hänsyn till kapaciteten”, säger han.

Om tillgången mot förmodan skulle sjunka till en kritisk nivå, finns det då några alternativ till att använda sand i byggbranschen? Ja, till en viss gräns. Forskare vid Cambridge University har upptäckt att plastavfall efter konsumentledet under vissa förutsättningar kan användas för att dryga ut sanden när den används för att bygga. Dock låter en siffra på 10 % plastavfall till 90 % sand inte som så mycket.

Med andra ord verkar sanden vara här för att stanna. Men branschen måste vara vaksam och såväl producenter som användare måste agera ansvarsfullt. Den oundvikliga efterfrågan till följd av ett ökat byggande kommer att göra det mycket viktigt att hantera och bevaka sandresurserna, och sedan sköta utvinningen av dem, på ett hållbart sätt.

Det finns gott om innovativa byggmaterial …