Klimatskydd och hållbar utveckling har länge tillhört de allra mest brådskande globala frågorna. Om vi vill lämna efter oss en planet som är värd att leva på för framtida generationer måste vi använda dess begränsade resurser så sparsamt som möjligt, och minimera utsläppen av växthusgaser. 2015 satte FN upp mål för hållbar utveckling på sin dagordning, och organisationens omfattande åtgärdsplan ska vara genomförd senast 2050.
Tyskland, som är ett av de ledande industriländerna, har satt upp särskilt höga mål och siktar på att minska utsläppen av växthusgaser inom alla sektorer med minst 55 % till 2030 jämfört med basåret 1990. Hur har de då tänkt att uppnå det? Frågan riktas framför allt till byggbranschen, eftersom en stor del av den här komplexa och gigantiska uppgiften faller inom dess ansvarsområde. Man har nyligen räknat ut hur stora utsläppen av växthusgaser var 2020. Med 120 miljoner ton koldioxidekvivalenter överskrider byggbranschen fortfarande sin årliga utsläppsgräns enligt klimatförändringslagen med 2 miljoner ton. För byggbranschen innebär det här att riktade, hållbara lösningar måste utvecklas snabbt.
Vad kan byggbranschen då göra för att spara på koldioxid?
Ett av de viktigaste kraven när det gäller byggprojekt är att det ska gå att återvinna en byggnad, eller det som är kvar när den har rivits. I princip måste en byggnads enskilda komponenter uppfylla liknande krav som det avfall man får lov att lägga i återvinningskärlet. Alla byggmaterial som används ska vara så homogena som möjligt. Om antalet olika byggmaterial är hanterbart, krävs i allmänhet också färre bortskaffningsmetoder.
På samma sätt bör det också vara enkelt att separera de olika materialen från varandra. Man kan tänka sig en byggnad som är designad som en miljövänlig yoghurtbägare, med en förpackning gjord av helvit plast och med ett aluminiumlock som går lätt att ta av. Etiketten består av ett pappersband som går lätt att lossa och kastas tillsammans med annat pappersavfall. Så kan man knappast göra med en byggnad från 50-talet! För att inte tala om alla de miljöfarliga ämnen som kan finnas i äldre byggnader. Hur kan man bortskaffa skadliga material på ett sätt som är både miljövänligt och billigt? Samtidigt har kraven på byggmaterial blivit så mycket strängare att det nu är förbjudet enligt lag att använda farliga material (exempelvis asbest).
Att skapa arkitektur för evigheten innebär nu att tillämpa principer för en cirkulär ekonomi när man bygger
Höjden av återvinningsbarhet är en i stort sett ändlös återvinningsslinga, som kallas ”vagga till vagga”. Varje byggnad som konstrueras enligt den här principen bör gynna miljön efter rivningen, snarare än att man bara försöker begränsa skadan så mycket som möjligt. Konceptet är en särskilt stor utmaning för arkitekter och designers, eftersom det innebär att de måste ta med en byggnads potentiella andra liv i sina planer. Detta ger begreppet arkitektur för evigheten en helt ny mening, där byggnaden måste integreras i en cykel av återvinningsbara material.
För mig handlar det om en kombination av hållbarhet och effektivitet. Man talar om behovet av digitalisering, men i genomsnitt lägger företagen fortfarande hundratusentals kronor varje år eller för varje projekt på att skriva ut tiotusentals pappersark. Hållbarhet och effektivitet är konkreta saker som händer just nu, framför ögonen på oss, och de borde beröra alla just nu.
James Chambers, Regional Director UKI+ på Bluebeam
Tyskland – ledande på pappersförbrukning
Den enda miljövänliga aspekten av de konventionella metoderna är hur enkelt det är att kasta ritningar som pappersavfall. 227 kg papper per invånare förbrukas varje år i Tyskland! Tyskland använder tyvärr mycket mer papper än många andra länder. Här kommer våra motståndare att hävda att det faktiskt också drar energi att använda byggprogramvara. Det stämmer, men det uppgår inte på långt när till så mycket som de saker som vi redan har nämnt. Man ska dessutom komma ihåg att pappersåtervinning också är mycket energiintensivt, medan byggprogramvara betalar sig i det långa loppet – för både miljön och plånboken.
En annan faktor på plussidan i miljöuträkningen är att byggprogramvara gör det möjligt att samarbeta oavsett var man befinner sig. Vad klockan än är, och var de än är, kan hela projektteamet komma åt delade dokument, göra ändringar, spåra markeringar och skicka data till relevanta avdelningar. Under projektets gång krävs varken mötesrum, resor eller hotellbokningar. Enskilda uppgifter och lägesrapporter kan snabbt delegeras, bearbetas och slutföras digitalt. Återigen ger byggprogramvaran betydande besparingar av tid och pengar. De inbyggda mätverktygen kan också bidra till behovsbaserade och ekonomiska materialinköp, för om beräkningarna är mer exakta slösas färre resurser bort.
Byggprogramvara som Revu har kort och gott de här fördelarna när det gäller hållbarhet:
Betydande pappersbesparingar
Tack vare de digitala kommunikationsstrukturerna förbrukas mycket mindre papper i ett byggprojekt eftersom data helt enkelt läggs upp i molnet.
Färre resor till byggarbetsplatsen
Varför resa till byggarbetsplatsen när alla data finns tillgängliga online? Foton och ritningar lagras bekvämt på ett enda ställe och går att komma åt var du än är.
Exakta materialinköp
Med de inbyggda mätverktygen blir planeringen extremt exakt och materialbehovet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Man beställer bara byggmaterial som verkligen behövs.
Effektivt planerade, gröna byggnader är framtiden
Sammanfattningsvis finns det mycket kvar att göra för att byggbranschen ska bli hållbar över hela världen. Om detta kan uppnås till 2030 återstår att se, men Tyskland har en möjlighet att föregå med gott exempel. Trenden går definitivt åt rätt håll. Exempelvis var marknadsvolymen för energieffektiva byggnader år 2016 omkring 133 miljarder euro. Enligt Statista väntas volymen vara minst den dubbla år 2025. Och med rätt byggprogramvara kan ”gröna” byggnader uppföras med ännu mindre utsläpp och på ännu kortare tid.
