Förena byggande med biologisk mångfald
Det är ett ofrånkomligt faktum att byggandet av den moderna världen ibland har en negativ inverkan på den naturliga miljön. I takt med det ökade behovet av städer har bostäder, affärsfastigheter, vägar och järnvägar planerats och byggts, och det har oundvikligen uppstått tvister mellan de som vill skydda omvärlden och de som vill bygga i den.
Ta till exempel HS2, som för närvarande är Storbritanniens största infrastrukturprojekt. Höghastighetsjärnvägen HS2 för 100 miljarder pund (knappt 1,2 biljoner kronor) har visserligen hyllats som en viktig del av det gröna resandets revolution. Men den har varit kontroversiell från start eftersom den orsakar vad brittiska Wildlife Trust hävdar är ”irreparabel skada på platser med värdefullt djurliv” – ett påstående som bestämt tillbakavisas av dem som bygger järnvägslinjen.
Även om pressen på dem som bygger HS2 består, fortsätter politikerna – och i viss mån byggbranschen – att betona att utvecklingsprojekt inte får genomföras på bekostnad av vår värdefulla flora och fauna.
Med detta i åtanke antog det brittiska parlamentet på nyårsafton 2020 en ny miljöproposition som innehåller krav på att många byggprojekt snarare än att bara minska sin inverkan på naturlivet faktiskt ska leda till en ökning av den biologiska mångfalden med 10 %. Med andra ord måste en utvecklare nu lämna en byggarbetsplats med 10 % större mångfald än när arbetet påbörjades.
Att kompensera eller inte kompensera?
Att öka den biologiska mångfalden genom arkitektur kommer att bli en enorm utmaning. Många utvecklare kommer troligen att bli tvungna att betala för sina projekts miljöpåverkan genom kompensation, på samma sätt som när man motverkar koldioxidutsläpp. Alternativt kan de gå med i ett kommersiellt återförvildningsprogram, där oproduktiv mark – som även kallas ”mjuk egendom” – omvandlas till en fristad för växter och djur.
Beroende på plats och utvecklare kan vissa byggprojekt resultera i bättre ökning av den biologiska mångfalden än andra. En del av Kidbrooke Village, ett nytt bostadsprojekt i södra London som levereras av Berkeley Group, fick förra året utmärkelsen Sir David Attenborough Award for Enhancing Biodiversity. Husbyggaren hävdar att när hela projektet är klart kommer det att ha åstadkommit en ökning av den biologiska mångfalden med mer än 200 %.
Kidbrooke Village må vara imponerande när det gäller att skydda och främja naturen samtidigt som man levererar tusentals nya bostäder. Men sådana exempel är relativt ovanliga och det finns mycket kvar att göra.
Attityden till biologisk mångfald speglas i en enkät bland byggföretag som konsultfirman KPMG nyligen genomförde. Där visade det sig att färre än 25 % av dem ens hade med biologisk mångfald i sina redovisningsrutiner. Richard Threlfall, partner och global chef för infrastruktur och KPMG IMPACT, menar att det här inte duger. ”Jag tror att vi riskerar en frontalkrock mellan vårt lands ambitioner för byggbranschen och ett allt större fokus på biologisk mångfald.”
Nödläge för den biologiska mångfalden
Richard Threlfall har uppmanat byggbranschen att redovisa sina ansträngningar i fråga om biologisk mångfald med utgångspunkt från standarder, likt de som publiceras av Global Reporting Initiative. Han skulle vilja se byggföretagen räkna in leveranskedjan när de överväger målen för biologisk mångfald och anstränga sig utöver minimikraven när det gäller bedömningen av miljökonsekvenser.
Han vill också att företagen ska tacka nej till att lägga anbud på projekt som ”innehåller materiella kontroverser eller frågetecken med avseende på biologisk mångfald”.
Det hot mot miljön som utvecklingen medför har även fått många andra att agera. Ett arkitektkollektiv som går under fanan UK Architects Declare har efterlyst ett ”paradigmskifte” i fråga om hur byggnader beställs, designas och byggs.
Gruppen har utlyst nödläge för klimatet och den biologiska mångfalden. Den understryker det faktum att den byggda miljön står för nästan 40 % av energirelaterade koldioxidutsläpp och beskriver de steg som arkitekter, utvecklare och kunder måste ta ”för att stärka våra arbetsmetoder för att skapa arkitektur och urbanism som har en mer positiv inverkan på omvärlden”.
Över 1 100 företag stöder kampanjen, däribland Hawkins\Brown, PLP Architecture och WilkinsonEyre. Kollektivet säger att man kommer att arbeta för att ”öka medvetenheten om nödläget för klimatet och den biologiska mångfalden och om det akuta behovet av åtgärder från våra kunder och leveranskedjor, samt etablera begränsningsprinciper i fråga om klimat och biologisk mångfald som det viktigaste måttet på framgång i branschen”.
Gruppen vill också att studior och arkitektfirmor ska ”anamma mer regenererande designprinciper, med målet att designa arkitektur och urbanism som sträcker sig längre än gällande standard för nollutsläpp av koldioxid”.
Intressenter och ansvar
Mycket av det som är känsligt med att utveckla projekt i den naturliga miljön beskrivs samtidigt i en stor rapport, The Economics of Diversity av Cambridge University-akademikern Partha Dasgupta. I denna rapport (som publicerades av den brittiska regeringen förra året) poängteras alla intressenters ansvar för att se till att sådana projekts påverkan på omvärlden hålls till ett minimum.
Som sammanfattning av vad rapporten betecknar som ”alternativ för förändring” menar Partha Dasgupta att de framgångsberättelser som vi kan se världen över ”inte bara visar vad som är möjligt utan också att samma uppfinningsrikedom som har fått oss att ställa [skadliga] krav på biosfären kan omplaceras för att åstadkomma omdanande förändringar – kanske till och med på lika kort tid”.
Precis som andra fanbärare för miljön, till exempel tv-personligheten Sir David Attenborough, tror professor Dasgupta att om vi tar ansvar och agerar nu, så kan permanenta skador avvärjas.
Som han skriver i sin rapport är det ”inte för sent för oss, vare sig individuellt eller kollektivt, att göra det medvetna valet att byta väg. Det är det minsta våra efterlevande förtjänar.”
