Att resa omkring på den rumänska landsbygden kan kännas lite som att resa tillbaka i tiden. Rumänien är det land inom EU som har störst geografisk mångfald, och har blivit allt mer populärt bland internationella besökare tack vare de saxiska byar, befästa kyrkor och sagolandskap som kännetecknar landets landsbygd.
Men det finns särskilt ett resmål som verkligen får besökarna att känna att de har klivit in i en alternativ dimension – kanske till och med i en berättelse skriven av självaste J.R.R. Tolkien. Den lilla byn med hobbithus heter Valea Celor Doisprezece, och transporterar sina gäster till en mer magisk värld.
Built har pratat med Mihaela Buta, delägare, operatör och skapare av byn, om det unika hotellets historia och de praktiska efterforskningar kring gamla byggnadsmetoder som krävdes för att blåsa liv i den här fantastiska visionen.
Inspirerad av en dröm
Många arkitekter hämtar inspiration från sin egen fantasi, men när Valea Celor Doisprezece skulle byggas började resan med en dröm.
”Byn designades av min partner, Ionut Buta”, berättar Mihaela. ”Berättelsen började med en dröm, och han byggde den med sina egna händer.” Valea Celor Doisprezeces påtagliga närhet till naturen var en central del av inspirationen till denna unika attraktion. Ionut Buta ville bygga något vars taktila egenskaper fanns djupt inbäddade i konstruktionen och utseendet för varje byggnad i byn.
Han hade en vision om att använda sin kreativitet och erfarenhet av att bygga för att omvandla den här natursköna fickan av den rumänska landsbygden till en verkligt uppslukande sagoupplevelse. ”Tack vare sin stora erfarenhet av byggbranschen förstod han att vi istället för i enorma byggnader i trånga städer ibland måste få bo i pyttesmål hus nära naturen”, förklarar Mihaela.
Ionut Buta ville skapa en hobbitby där besökarna kunde känna att de hade rest tillbaka i tiden. Han tänkte sig en djupt avslappnande, uppslukande upplevelse där man såväl bokstavligt som bildligt kan koppla bort den moderna vardagens stress. Det finns ingen el indragen i stugorna, så besökarna har inget annat val än att utforska trädgårdarna, njuta av utsikten från den vedeldade badtunnan och koppla bort de stressfaktorer och beroendeframkallande dopaminpåslag som teknologin för med sig.
Uråldrig byggnadsteknik
Ionut lutade sig mot en rad mångsidiga men ändå sammanhängande influenser för att skapa sin vision. ”Designen och arkitekturen i vår by är inspirerad av många element, som på ett vackert sätt blandas med berättelsen”, säger Mihaela. ”Förutom det dakiska inflytandet och det uppenbara naturavtrycket hämtade vi element från rumänsk folklore och nationella sagor.”
Den dakiska arkitekturen skapades av de forntida indo-europeiska invånarna i en region som senare skulle bli Östeuropa. Den är känd för sina stenarbeten och användningen av höga halmtak – två saker som Ionut Buta också byggde in i sina designer. Genom att lägga till lite excentrisk inspiration från byns vackra naturomgivning fullbordade man det charmigt gammaldags utseendet.
De metoder som användes för att bygga byn var lika gammalmodiga som inspirationen bakom dess design, förklarar Mihaela. ”Husen konstruerades för hand av lera, sten och trä”, berättar hon. ”Varje material och varje föremål som placerades i husen har en historia som är både antik och unik.”
Ionut Buta och hans team använde de här traditionella materialen för att långsamt bygga upp varje hus från grunden. ”Vi använde sten till fundamenten, säckar med lera till att bygga och trä för motståndskraftiga pelare och tak”, säger han. ”Allt bearbetades för hand efter att vi hade djupstuderat konstruktionen och den antika teknik som vi använde.”
Som om det inte var nog komplicerat att bygga en hel by för hand, ville Ionut Buta att varje byggnad i Valea Celor Doisprezece skulle vara helt unik och erbjuda besökarna en distinkt upplevelse. ”Varje hus är unikt i fråga om design och arkitektur”, säger han. ”De har också olika dimensioner och olika antal rum.”
Att skapa den här handgjorda och djupt skräddarsydda byn tog lång tid. ”Vi bygger fortfarande varje dag, men det tog två år från processens början till den dag då vi kunde ta emot de första gästerna”, säger Ionut. ”Vi började med bara ett hus 2018, och efter mer än två års fortsatt byggande har byn utökats med ytterligare fyra hus och tre andra unika byggnader. Man kan besöka byn som ett museum, eller övernatta i något av husen.”
Men trots alla dessa år av byggande är Valea Celor Doisprezece långt ifrån färdig, förklarar Mihaela. ”Vårt projekt är bara halvvägs mot den vision som vi vill förverkliga”, säger hon. ”Vi kommer att fortsätta att utveckla boendena och även aktivitetsområdena under många år framöver.”
En oförglömlig upplevelse för turister
I slutänden hoppas Mihaela att allt det här arbetet kommer att resultera i en helt unik och minnesvärd upplevelse som besökare kan minnas hela livet.
När gästerna kommer hoppas hon att de blir hänryckta av upplevelsen. ”Vi vill att de ska känna sig välkomna i vårt hem, och uppleva att de har rest till en annan tid och värld”, säger hon. ”Vi gör vårt bästa för att de ska kunna koppla av och ta en paus från sina dagliga bekymmer.”
Visionen bakom Valea Celor Doisprezece och konstruktionen av byn är så uppslukande att besöket verkligen kan kännas som att kliva in i en annan värld. Gästerna kan övernatta i något av husen, som på kvällen lyses upp av stearinljus och oljelampor. Under de kallare årstiderna värms de upp av vedeldade spisar, som också används för att laga mat.
Mihaela Buta och övriga i personalen bjuder in besökarna att koppla av med ett glas vin vid sina vedspisar, eller lyssna på traditionell rumänsk doina-folkmusik vid lägerelden utanför. Utomhusaktiviteter som lekplats, bastu, guidade vagnsturer, bergsvandring, cykling och skidlektioner kompletterar byns gammaldags charm.
Mihaela hoppas att alla som kommer till Valea Celor Doisprezece får möjlighet att uppskatta byns omsorgsfullt utformade charm. ”Så länge besökarna blir informerade om vår speciella livsstil, utan elektricitet och med handbyggda hus mitt ute i naturen, kommer de alla för upplevelsen”, säger hon. ”Och hittills har ingen lämnat vår by besviken.”
