Enligt Världsbanken bor nu över hälften (56%) av världens befolkning i städer, och enligt vissa prognoser kommer 7 av 10 att bo i täta stadsmiljöer 2050.

Den press som det stora invånarantalet sätter på en stads infrastruktur har utmanat myndigheter, lokala planerare och miljöaktivister att komma med lösningar i årtionden. Det gäller särskilt transporter och de föroreningar som följer av stora trafikflöden med privata, offentliga och kommersiella fordon.

Det är därför inte förvånande att många har försökt att omvärdera hur människor och varor förflyttar sig och transporteras omkring i så stora stadsutrymmen, liksom hur man kan göra rörligheten hållbar inför ett allt större hot mot människornas och planetens välbefinnande på grund av föroreningar.

Vad är rörlighet i städer?

Det finns flera definitioner av rörlighet i städer, eller urban mobilitet, men man kan sammanfatta det som all rörelse av såväl människor som varor som pågår i en stad med hjälp av offentliga eller privata transportmedel.

Enligt Världsbanken är rörligheten i städerna inte längre bara en fråga om att människor förflyttar sig med hjälp av fordon. ”Vad människor verkligen behöver”, säger banken, ”är tillgång till olika stadstjänster. Många exempel från olika städer har visat att bättre tillgänglighet inte nödvändigtvis måste uppnås genom att generera motortrafik, särskilt inte i form av privata fordon.”

Att förändra människors sätt att ta sig runt i en stad blir en allt mer brådskande fråga för planerare som arbetar med begränsat utrymme och en växande befolkning.

Att utveckla system som hjälper människor, tjänster och kommersiella intressen att navigera i våra städer har blivit en prioritet för hårt pressade lokala myndigheter och företag.

Vad är en plan för hållbar rörlighet i städer?

En plan för hållbar rörlighet i städer – eller en SUMP, efter engelskans Sustainable Urban Mobility Plan – beskrivs av det EU-stödda initiativet Interreg som ”ett nödvändigt planeringsverktyg för stadsområden som vill röra sig mot mer hållbara och invånarvänliga system för rörlighet”.

Konceptet, som EU-kommissionen hävdar ha utarbetat redan i en undersökning från 2013, ”uppmuntrar utvecklingen av en långsiktig vision för stadsområdet och dess omgivning”.

Tillgänglighet för alla

Ett annat EU-stött organ, Simpla, beskriver en SUMP som en plan med det centrala målet att ”förbättra stadsområdenas tillgänglighet och erbjuda högkvalitativ och hållbar rörlighet och transport till, genom och inom stadsområdet”.

Simpla menar att en SUMP syftar till att garantera tillgänglighet för alla trafikanter, med fokus på så kallade ”utsatta användare” som fotgängare, cyklister, barn och personer med funktionsnedsättningar.

En SUMP ska ”främja en balanserad utveckling av alla transportsätt, ta itu med offentliga och privata, motordrivna och icke-motordrivna transporter, intermodalitet, urban logistik, mobilitetshantering och intelligenta transportsystem”.

En SUMP syftar också till att minska luft- och bullerföroreningarna, förbättra trafiksäkerheten och optimera användningen av stadsområden för att få en renare stadsmiljö och därmed attraktivare städer och bättre livskvalitet för alla invånare.

Tillkomsten av teknologiskt stödda transportnätverk, till exempel alternativa bussoperatörer och cykeldelningssystem i större städer, bidrar verkligen till att minska trycket på vägarna. Beslut om att minska trafikvolymerna i stadsområden hjälper till att informera planerare och samhällen om vad man kan uppnå när det gäller hållbara transporter och rörlighet.

Fördelar SUMP (planer för hållbar rörlighet i städer)

Akademisk forskning pågår i syfte att undersöka de roller och fördelar som kan uppnås om man inför en SUMP.

Enligt en undersökning bör modellering av transporter och rörlighet i städerna ”spela en viktig och integrerad roll när man designar städer för allmänhetens bästa”.

Enligt en annan undersökning kan det dock uppstå problem kring en gemensam strategi för sådan planering. Där skriver man att det för närvarande ”inte finns några universellt accepterade kriterier för att spåra utvecklingen av hållbara transportprojekt i städerna” och att ”ett skäl till detta är avsaknaden av ett standardiserat lexikon för element som rör hållbarhetsmätning”.

Dessutom kan en serie av 16 koldioxidsnåla investeringar och åtgärder i städernas transport-, bygg-, material- och avfallssektorer minska utsläppen i städerna globalt med 90 % fram till 2050. Det hävdas i en analys som Vivid Economics och Stockholms internationella miljöinstitut för Coalition for Urban Transitions genomfört för Världsbanken och publicerat i rapporten Climate Emergency, Urban Opportunity nyligen.

”I synnerhet investeringar i och åtgärder för koldioxidsnåla passagerartransporter har fått en avkastning som långt överskrider den som gäller för andra sektorer som byggnader, materialeffektivitet och avfall. Tre av dem hade särskilt hög avkastning: användning av fler effektiva och eldrivna fordon, en lägesförskjutning mot kollektivtrafik samt en minskning av efterfrågan på motordrivna resor”, tillägger banken.

Utmaningar

Det finns oundvikligen utmaningar med att skapa en SUMP, inte minst i fråga om de stora investeringar som krävs.

Enligt Världsbanken kommer övergången till fler effektiva och eldrivna fordon i städer världen över att kräva en sammanlagd inkrementell investering på 8,6 biljoner US-dollar (närmare 90 biljoner kronor). Det är onekligen en enorm summa, men enligt banken skulle den betala sig på åtta år och ge en årlig avkastning på 320 miljarder US-dollar (drygt 3 biljoner kronor) år 2030 och över 1 biljon US-dollar (10 biljoner kronor) 2050.

”Den här avkastningen består till stor del av besparingar genom minskad bränsleförbrukning och undvikande av bränslekostnader, utan hänsyn till de ekonomiska fördelarna med mindre utsläpp och renare luft vilka skulle medföra en ännu större ekonomisk avkastning. Den här investeringen skulle också kunna skapa 3,6 miljoner arbetstillfällen till 2030”, skriver Världsbanken.

Andra framhäver behovet av att få olika intressenter att delta och medborgare att engagera sig, få till stånd ett institutionellt samarbete mellan olika sektorer och yrkesområden, identifiera och genomföra de mest effektiva politiska åtgärderna samt övervaka och utvärdera framstegen för en SUMP.

Övergången till hållbara system för rörlighet i städer kommer att kosta. Vad politiker, företag och samhället som helhet måste avgöra är om man har råd att inte investera i sådana system.