Plastavfall som förorenar världshaven, landsbygden och städerna är ett problem som vi alla känner till.
Över 800 000 ton plast kastas varje dag världen över, till exempel plastflaskor, plastpåsar, förpackningsprodukter och kasserade matförpackningar. Det här avfallet är en plåga för städer, stränder, floder och hav. Det skadar djurlivet och skapar enorma logistikproblem för dem som har i uppdrag att rensa upp alltsammans.
Arbetet med att lära konsumenter och detaljhandlare hur man kastar plastavfall på ett ansvarsfullt sätt har ökat på senare år. Program för återvinning och återanvändning har rullats ut världen över med varierande resultat.
Tack vare aktionsgrupper och medvetna varumärkesägare sprids mycket information om nya och innovativa sätt att hantera plastavfall. Några av de exklusivaste klädmärkena och marknadsledande träningsskorna är tillverkade av sådant återvunnet material.
Vägar av återvunnen plast
Omvandlingen av plast till kläder och skor är en marknadschefs drömkampanj, men det finns även några mindre uppenbara ställen där det här avfallet hamnar: på vägar.
Metoden tycks ha börjat i Indien för omkring 20 år sedan, då lokala vägarbetare smälte ner plastavfall för att utföra kortsiktiga reparationer av groparna i några av landets större vägar.
Företag i Storbritannien, USA och Europa har snabbt anammat idén och börjat använda sin egen teknik för att omvandla plastavfall till en produkt som kan fylla ut vägbeläggningsmaterial – i synnerhet bitumen, det svarta, smälta materialet i asfalt som håller ihop en vägyta när den läggs.
En av de mest aktiva aktörerna på området i Storbritannien är MacRebur. Företaget har sitt huvudkontor i Lockerbie i Skottland och har sedan 2016 hjälpt kommuner över hela Storbritannien och i Europa att lägga vägpartier som är hållbara och robusta. Dessa vägpartier använder betydande mängder plastavfall som annars skulle ha gått till deponi eller förbränning.
Enligt företaget förbrukar varje kilometer väg av återvunnen plast som läggs med dess produkter motsvarande vikten av 684 000 flaskor, eller 1,8 miljoner plastpåsar för engångsbruk.
Sprida ordet
MacRebur har samarbetat med ett antal lokala myndigheter om vägar som behövde läggas om och där man använde företagets plastavfallsmaterial. 2017 samarbetade de med asfaltstillverkare och vägbeläggningsentreprenörer i Dumfries och Galloway i sydvästra Skottland om att lägga om ett 900 meter långt parti av vägen A709.
Längre bort skapade ett företag vid namn Plastic Road 2018 i den nederländska staden Dwolle en 30 meter lång cykelväg av modulära sektioner, som innehåller plastavfall motsvarande 218 000 plastmuggar eller en halv miljon plastkapsyler.
Samtidigt använder företaget Technisoil i USA också nedsmält plastavfall som en slags utfyllnad för bitumen, och menar att resultatet håller två till tre gånger längre än vanligt bitumen och att det dessutom är mer böjligt och därmed mer tåligt än vanlig asfalt.
Technisoil säger också att de använder ungefär 1 500 kilo återvunnen PET-plast per kilometer av en tvåfilig väg, vilket motsvarar omkring 250 000 plastflaskor.
Precis som det finns vissa som varnar för att kläder tillverkade av plastavfall inte är en lösning på föroreningsproblemet, finns det en oro på vissa håll för att användningen av plastavfall i renoverade vägytor bara betyder att man skjuter ett stort problem framför sig. Det kan nämligen leda till att det uppstår mikroplaster, som skulle kunna läcka ut ur ytmaterialet när vägen slits ner genom konstant användning.
Ett mikroproblem?
Det här är ett potentiellt problem som många världen över är medvetna om. Enligt en rapport om användningen av plast för vägbygge som har publicerats av Austroads, som är det organ som företräder transportmyndigheterna i Australien och Nya Zeeland, behöver man göra mer för att bedöma miljöeffekterna eftersom vägar av återvunnen plast i regionen är ett relativt nytt koncept.
”Under en övergångsperiod skulle det vara förnuftigt att vidta säkerhetsåtgärder, till dess att tillräckligt mycket forskning finns för att visa att vägprojekt som använder återvunnen plast i olika former inte kommer att leda till att vattendrag förorenas med mikroplast”, skriver man i rapporten.
Företag som MacRebur avvisar påståendet om att produkterna som de har utvecklat bildar mikroplast som så småningom kan läcka ut i miljön.
”Det finns ingen mikroplast i MacReburs vägar – och vi har utfört oberoende tester för att försäkra oss om det. Det beror på att vi använder plast som bindemedel, så det smälter och bildar en klibbig substans som inte lämnar efter sig några problematiska partiklar.”
Det är inte säkert att sådana försäkringar lugnar de bekymrade miljöaktivisterna. Med det sagt är användningen av plast i till exempel vägar, kläder, skor och andra produkter väldigt mycket bättre än att bränna den eller dumpa den i ett stort hål i marken.
Det är tydligt att plast skulle behöva spela en mindre roll i våra dagliga liv än det gör idag. Men att återvinna och omvandla avfall till någonting användbart – som MacRebur och liknande aktörer gör – är definitivt ett steg i rätt riktning mot att minska dess påverkan på omvärlden.
