Tre fantastiska hus i Chicago som inte är ritade av Frank Lloyd Wright

Den prisade designerns skapelser hyllas ständigt och är värda att ses – men det är även de här arkitektoniska landmärkena i området
Share on facebook
Share on linkedin
Share on twitter
Share on email

Alla som besöker Chicago är kanske inte intresserade av arkitektur. Men det går knappast att vistas i USA:s andra stad utan att någon gång få höra namnet Frank Lloyd Wright. Även om man inte själv besöker någon av den prisade arkitektens byggnader märker man hans stora avtryck på det som lokalbefolkningen kallar Chicagoland. I Oak Park, en by strax väster om Chicago, hittar man den högsta koncentrationen av Frank Lloyd Wright-designade hem i världen, och där finns även arkitektens egen bostad och studio.

Men hur fantastisk Frank Lloyd Wright än är, så är hans hus inte de enda arkitektoniskt framstående bostäderna i ”Windy City”. Tre anmärkningsvärda bostadshus i Chicago, som alla byggdes inom samma tioårsperiod i slutet av 1800-talet, tar med oss på en enastående resa från den pråliga Beaux-Arts-stilen till den moderna amerikanska minimalismen. Samtliga finns med i USA:s nationella förteckning över historiska platser, och två av dem är också listade som nationella historiska landmärken.

Nickerson Mansion (Driehaus-museet)

Arkitekt: Edward Burling

Färdigbyggt: 1883

Nickerson Mansion, som har restaurerats och nu inhyser Driehaus-museet, var på sin tid känt som exempel på viktoriansk eklekticism och den estetiska rörelsen. Tidningen Inland Architect skrev 1883 att husets interiör ”uppnår en kvalitet som aldrig tidigare åstadkommits i Chicago”.

Nickerson Mansion (Driehaus-museet)
Driehaus-museets exteriör, foto av Alexander Vertikoff, © The Richard H. Driehaus Museum 2014.

Byggnadens storslagna och hektiska interiör skymmer mycket av det som gör den konstruktionsmässigt intressant. Den omfattande användningen av åtta olika marmorslag, däribland onyx och alabaster, har gett huset smeknamnet The Marble Palace, eller Marmorpalatset. Den här kakofonin av marmor var inte bara ett uttryck för en eklektisk estetik. Den var också en försvarsåtgärd. Familjen Nickerson hade förlorat sitt hem och sitt företag i den stora branden 1871. De gav arkitekten Edward Burling – vars arbete också till stor del hade gått förlorat i branden – i uppdrag att bygga dem ett brandsäkert hem. 

Många av de material som har använts är brandhämmande. Det finns inget gips i innerväggarna där tunga textilier ofta används som fyllning. Exteriören består till största delen av bärande tegelväggar klädda med grå sandsten. Bakom innerväggarnas marmor och kakel finns ännu mer tegel. Under ytterligare marmor och de många exotiska träslag som har använts i golvet finns ett nätverk av tegelbågar, järnbalkar och cement. Huset är också ritat med vattenhissar och inomhusavlopp. Så även om interiören utgör ett typexempel på Gilded Age-stil, låg Marmorpalatset även byggtekniskt i framkant vad gäller såväl material som design.

Nickerson Mansion (Driehaus-museet)
Spis av onyx i vardagsrummet. Foto av Steve Hall på Hedrich Blessing 2008.

Idag är huset ett museum som innehåller mycket av den ursprungliga inredningen tillsammans med andra samtida inventarier och möbler. Nästan alla rum på bottenvåningen har ett unikt parkettgolv. Dekorativa kakelplattor, designade av John Gardner Low med moriska, japanska och naturliga teman, har använts i hela huset. Matsalen och rökrummet är inredda med Lincrusta, som när huset byggdes var en ny och populär väggbeklädnad. Lincrusta skapades av mannen som uppfann linoleum och är utformat för att likna handbearbetat läder eller snidat trä. Lincrusta-väggen i matsalen har en renässansinspirerad design medan rökrummet går i japansk stil.

Nästa familj som tog över huset gav George Washington Maher i uppdrag att rita om gallerirummet. Rummet kallas numera Maher-galleriet, eftersom det var han som lade till dess mest utmärkande drag – en kupol av målat glas med trädmotiv och en stor öppen spis med jugendkakel.

Nickerson Mansion (Driehaus-museet)
Kupolen av målat glas i skulpturgalleriet (ca. 1900), detaljer. Foto av Alexander Vertikoff 2011.

Interiören kan kännas överväldigande att ta in på en gång, men ta god tid på dig. Även en minimalist kan uppskatta designen och hantverket hos de enskilda komponenterna och materialen.

Glessner House

Arkitekt: H.H. Richardson

Färdigbyggt: 1887

Innan Gold Coast, nu är ett välbärgat bostadsområde intill Lake Michigan, fanns det som kallades ”Millionaire’s Row”. På Prairie Avenue, vid Near South Side, bodde stadens rikaste familjer från mitten av 1800-talet. Glessner House ligger i korsningen mellan Prairie Avenue och 18th Street. Med sin exteriör i Richardsonian Romanesque-stil bröt huset av mot hur man vanligtvis valde att visa upp sin rikedom under Gilded Age, ”den förgyllda åldern”. Även om Glessner House med sina 1 600 kvadratmeter inte var kvarterets största hus stack det ut rejält.

Glessner House
Fotograf: William Zbaren.

Huset sträcker sig nästan ända fram till tomtgränsen på tre sidor. Den tre våningar höga massan av grovhuggen, rosa Braggville-granit tycks på ett aggressivt sätt pressa sig ut mot gatan. William Tyre, vd och intendent för Glessner House säger: ”Den långa norra fasaden har minimalt med fönster, vilket fick flera grannar att kalla huset för ”fästningen” – de var inte direkt förtjusta i den okonventionella stilen.”

Familjen var influerad av den engelska Arts and Crafts-rörelsen, liksom av den nyromanska stilen. Därför fick arkitekten, trots den fästningsliknande exteriören och det centrala läget, i uppdrag att skapa en mysig och rustik familjebostad. H. H. Richardson uppnådde detta bland annat genom att vända på den traditionella planlösningen, där man brukade placera offentliga rum mot gatan.

Han valde istället att lägga en lång korridor för tjänstefolket utmed den norra sidan för att skydda de inre rummen, som användes av familjen, mot vinterblåsten. William Tyre förklarar: ”Den innovativa planlösningen vände de främsta offentliga rummen mot en privat innergård för att utnyttja söderläget och det rikliga naturliga ljuset.” Att de tre väggarna förlängdes fram till tomtgränsen gav också maximalt med utrymme på innergården, så att familjen fick en avskildhet som man normalt inte hittar i ett hus mitt i staden.

Glessner House
Fotograf: James Caulfield.

H. H. Richardson ritade också interiören i mänsklig skala för att skapa en intim och familjär stämning. Det finns inga grandiosa utrymmen, höga takvalv eller vidsträckta vyer i hemmet. Rummen är asymmetriskt arrangerade. De flesta av rummen på bottenvåningen har frilagda träbjälkar i taket. Väggdekoren består främst av en kombination av trä och kakel i varma toner och tapeter av William Morris.

I fråga om teknik var huset relativt modernt. Det byggdes med vatten och avlopp inomhus och klart för elektricitet, även om det inte anslöts till något elnät förrän ett sådant byggdes inför världsutställningen 1893. Innan dess använde man våtcellsbatterier för att driva inbrottslarmet, anropssystemet för personalen och telefonen.

Glessner House
Fotograf: James Caulfield.

Familjen lämnade tillbaka nästan 90 % av de ursprungliga möblerna och textilierna till huset efter att det räddades undan rivning 1966. H. H. Richardsons tre andra byggnader i Chicago klarade sig inte lika bra, vilket betyder att Glessner House är hans enda kvarvarande byggnad i Chicago. Idag står huset där som en trogen återgivning av hemlivet på 1800-talet och av arkitektonisk innovation.

Charnley-Persky House

Arkitekt: Louis Sullivan

Färdigbyggt: 1892

Charnley-Persky House
Fotograf: David Schalliol.

Att ta med Charnley-Persky House på den här listan är egentligen lite fusk. Frank Lloyd Wright var nämligen ritassistent på Adler & Sullivan och arbetade med det här projektet. Hur mycket han egentligen bidrog till huset i Gold Coast förblir en öppen fråga. Något som dock är uppenbart är att Charnley-Persky House uppvisar välkända drag som återfinns i såväl Louis Sullivans som Frank Lloyd Wrights ritningar: geometriska former, starka horisontella linjer och naturinspirerade utsmyckningar.

Husets släta, enkla fasad bryter mot alla estetiska normer från den viktorianska tiden. Starka horisontella tredjedelar definierar fasadens omedelbara visuella effekt. En kalkstensbas ger stöd till det gula romerska teglet. Den övre tredjedelen börjar med kalksten nedanför ännu mer romerskt tegel och har en koppargesims längst upp.

Vid andra anblicken blir de vertikala tredjedelarna uppenbara. Kalksten sträcker sig uppåt och möter den infällda träbalkongen som ger ett visuellt avbrott. De vertikala, strukturella tredjedelarna i inredningen domineras av en central trappa. Trappan löper parallellt med fasaden och flankeras av rum på vardera sidan.

Charnley-Persky House
Fotograf: David Schalliol.

Huset är en nästan perfekt rektangel och är ganska smalt, utan fönster längs bakväggen. Ett takfönster förvandlar den rektangulära trappan till ett atrium som sprider naturligt ljus i hela huset. Trappan döljs av en spaljévägg av trä (se fotot ovan) – en detalj som brukar tillskrivas Frank Lloyd Wright.

Charnley-Persky House
Fotograf: David Schalliol.

Samarbetet mellan Sullivan och Wright syns som tydligast i den distinkta utsmyckningen i geometrisk och organisk stil. Balkongen har ett spetsigt ovalt motiv, och en mindre stiliserad version av frömotivet finns på ytterdörrens metallgaller. Med sina abstrakta former och återhållsamma utsmyckning bröt Charnley-Persky House tydligt av från Gilded Age och introducerade en ny arkitektonisk vokabulär för det kommande århundradet.

Besök Chicagos fantastiska hus

När det här skrivs är samtliga tre hus öppna för besökare igen, men kontrollera det för säkerhets skull innan du åker dit. På Glessner House och Driehaus hålls ofta andra kulturevenemang, och Driehaus-museet använder regelbundet sovrummen på övervåningen för tillfälliga utställningar. Charnley-Persky House erbjuder rundturer för allmänheten två dagar i veckan (bokning krävs).

Brutalistisk arkitektur

Den brutalistiska arkitekturen har varit en vattendelare bland arkitekturentusiaster i årtionden. Var står du i frågan?